Dagens klädsel: Svart trikåklänning i tubmodell.
Dagens smink: Inget utom solskydd.
Dagens doft: Sol!
Dagens premiär: Vet inte, smörgåstårta?
Dagens planer: Inga direkt intressanta. Jag har bara suttit framför datorn och blivit rastlös och frustrerad och de känslorna dröjer sig kvar så jag kör väl bara de vanliga kvällsrutinerna.
Vill ju gärna hitta på något imorgon, men det verkar bli mulet, inte så varmt och blåsigt. Jag har sugit i mig den solen jag kommit åt, så det är jag nöjd med. Vet inte om jag fått mer färg direkt men det gör inget, det är ljuset jag behöver, jag blir lite gladare, mår lite bättre.
Nu läste jag UnderbaraClara igen. Allt som oftast är det sådär lagom skön underhållning, ungefär som att kolla på ett helt ok program, det man ser i väntan på favoriten. Men sheisse vad provocerad jag kan bli! Jag tror verkligen inte UC menar att låta bekäftig men det kan lätt bli så. Det här handlade om prioriteringar i livet, att vissa väljer bra mat istället för halvfabrikat och pyssel istället för tv. Jag tror inte att hon hör sig själv, om hon gör det tycker jag lite synd om henne ändå. Ja ja, det är väl en tolkningsfråga. Som vanligt är det kommentarerna som irriterar mest. Till exempel;
”Och att köpa ekologisk och lite bättre mat fast man är student, det gååår ju bara inte. Jo, om man inte dricker alkohol och lägger en massa pengar på krogbesök, som verkar vara studenters största utgift. Så där ”sparar” man ju in en massa pengar som man kan lägga på annat som man gillar bättre, t ex fint loppisporslin, snittblommor och konditori-bakelser.”
Eller
”Jag är också student med god ekonomi. Lägger undan pengar både från lån och lite extrajobb. Nu har jag tillräckligt för att kunna unna mig fina resor i sommar och kanske lite ledighet i sommarsverige också. Det är så lite som gör skillnaden, de där småsakerna. Men folk tycker förstås att det är fuskigt och verkar tycka nästan lite synd om sig själva när de ”bara ska vara hemma i sommar och försöka jobba så mycket som möjligt”. Men som redan sagt, ni får väl skylla er själva om ni prioriterar nya frisyrer, märkeskläder och skönhetsprodukter varje månad samt fester och utgång med obligatorisk nattlig skräpmat varje helg. Självklart blir det inte vidare mycket över till kurslitteratur heller, så Oj vad jobbigt dyr den var, stackars stackars som får leva på euroshoppermakaroner och ketchup dagarna innan CSN kommer. Nej faktiskt inte, bara prioriteringar! De får faktiskt skylla sig själva (smiley)”
Eller
”TV-tittande blir ju vad man gör det till.. Du lär dig mer om världen om du ser en dokumentär eller nyhetssändning än Big Brother. Jag kan tycka att det är superskönt att gosa ner mig framför tvn, eller varför inte sitta och pyssla där för att varva ner om kvällen. (smiley)”
Och då missar de ju vad som vad jag antar är UCs poäng, att alla väljer olika och att man inte behöver anse sig bättre för att man prioriterar olika. Eller så menar hon det men hon verkar inte vara dum i huvudet. De låter som små Maud Olofssons hela bunten.
Jag blir jäkligt provocerad, ja, jag skäms verkligen inte för att jag väljer Real Housewives of New York framför A-Ekonomi eller att jag föredrar Kobra framför Hells Kitchen, det är inte det det handlar om, det är ju skit sam, man kan ju, som bekant (kanske inte för ovanstående men er andra) få ”bildning” på andra sätt, men VAL. Man missar att alla människor inte får verktygen på för att aktivt välja allt som är ”bra” eller ”rätt” för just den personen. Om det är så lätt att få studentekonomin att gå ihop så kan man fråga sig varför inte alla får det. Eftersom så många inte får det, finnsdet ingen chans i världen att det handlar om lathet. De ”välmenande” råden blir istället nedstuckna i halsen. Alla kommentarerna verkar istället handla om självhävdelse, titta vad bra jag är Clara!
Alla kan inte spara, alla kan inte gå ner i arbetstid för att ”få mer tid för barnen”, guess what! En del måste arbeta heltid för att ha råd med hyran, de prioriterar mat och husrum till barnen, överlevnad främst. För vissa spelar det ingen roll hur hårt man jobbar eller fixar eller vad det nu är, de får ändå skitpension. Det handlar inte om någon medelklassångest för ”huuur ska man få råd med lyxen” utan ren och skär skräck för att man inte vet vem av barnen som bäst behöver en hel overall. Eller om pengarna räcker till havregryn och frukt till. Jag blir så himla trött på det här. Jag var ett lyckligt lottat barn, vi hade inte gott om pengar, inte alls, men jag saknade aldrig kläder, mat eller veckopeng. Jag fick middag varje dag, gott om julklappar, men jag minns de som inte fick. Något. Och det gör mig ont att läsa såna här kommentarer då. Som säger att det är så lätt.
Det är väldigt enkelt och samhällsekonomiskt också, man behöver inte ha sjukförsäkringar eller ekonomiskt bistånd om allt beror på att du själv är ansvarig för att ha gjort fel val i livet. Men där svävade jag iväg lite. Jag tror en del åtminstone, får lite annat perspektiv när de blir äldre.
Nu hoppas jag att sömntabletterna kickar in snart, och att mardrömmarna håller sig borta. Det är jobbigt nu.
Dessutom är jag sur på mig själv som inte vågar ta upp problemet med psykolog med min samtalskontakt som nu verkar ha ”pausat” mig i kön för psykologtid. Utan att tala om det för mig. Vilket är trist för hon har verkligen varit bra och det här gör mig lite besviken. Det känns svårt att behöva säga att jag vill sluta gå hos henne. Jag tror ju faktiskt inte att hon har kompetensen, eller, hon har inte kompetensen för att ha terapi. Får se hur fredagsbesöket går, jag tänker inte stå utan samtalskontakt när hon slutar, no more säger jag!
Och ibland undrar jag om jag gillar någon, alltså olika personer och inte nödvändigtvis i en kärleks/sexrelation, bara för att de gillar mig tillbaka. Är jag smickrad eller? Jag kan ju älta det med min samtalskontakt! Eh…
Men fan att det stämde det här med killen. Det där dumma. Fasen att jag ska vara så oemotståndligt då. Nä men jag blev lite chockad.
En fin grej; Elisa Bernerström klädde ut sig till man och gick med i livgardet med sin make, när det upptäcktes att hon var kvinna avskedades hon men blev belönad med medalj för tapperhet i strid. Det kunde jag inte tro hända i 1800-talets början. Nu läste jag om flera kvinnor som fått medalj i strid långt tillbaka, det är fint. Att kvinnor ibland också märktes. Som inte bakade kakor eller pysslade.