Hur orkar man vara designer för märket Laredoute creation? Det är ju samma stil och snitt år efter år. Lite ledigt, lite skärp på höften, mycket trikå.

Klara+

Jag vet att det är att slå in öppna dörrar men veckorevyn. Fy faan. Jag vet att tjejtidningar skriver det ”som folk vill läsa” men rubrikerna på utsidan. ”Få din DRÖMKROPP!”  ”Lyckade par avslöjar: Så får vi kärleken att hålla” Inte lyckliga par, nej nej, lyckade.

Det enda intressanta var att läsa om Anna Hibbs. Hon är psykiskt sjuk och berättade väldigt öppet om det, jag tror det är första gången jag läst något sådant i en tidning. Annars brukar det heta: ”Karin 23″  ”anonym” eller liknande.

Ja ja. Idag ska jag på music quiz på Buttan. Äta ute. Jag vet inte om jag gör det, det är alltid skitdyrt. Och för mycket mat. En rolig grej är att jag alltid ätit jättesnabbt, enligt mig åtminstone. Och så ser man Jim. Han inhalerar maten.

Jag är redan iordninggjord. Det känns bra. Ska måla mina naglar bara. (Jag hinner måla naglarna!)

Jag läste en kommentar hos Fanny, på ett inlägg om Niotillfems orkanfirande.

”4. Hon skrev ärligt om upplevelsen istället för att vara PK och skriva om alla stackars människor som kommer få lida av stormen.”

Bah, men what? Det här med felanvändning av uttrycket pk måste få ett slut! Det börjar bli pinsamt faktiskt.

Those were the days

Åh, jag har hittat hårfärgen jag ska ha nästa gång jag färgar. Eller, egentligen är det en toning som håller 6-8 tvättar men det är bra, då får jag testa den. Jag har ju velat byta hårfärg länge och visst är jag kanske för gammal för en utseenderevolt men det skiter jag i.  Ni kommer typ dö för att den är så snygg. Kommer tyvärr störa mig på kommentarerna. Well well. Vill man vara fin får man lida pin.

Idag promenerade jag med Louice i mina easytone. Tyvärr fick vi vända efter tio minuter då jag fick skavsår. Det tar inte lång tid för mig nä. Eh… I vilket fall, jag fick på mig skavsårsplåster så det gick bra sen. Nu känns det som jag går på betong eftersom jag svävade på moln i en timma.

Funkade helt ok att ta deo i ansiktet förresten. Ja, det får ju vara en antiperspirant dårå.

 

A show about nothing

Jag har sjukt svårt för ögonkontakt. Ibland är det riktigt obehagligt och dessutom har jag fruktansvärt svårt att minnas vad jag ska säga och vad jag ska höra. Det dumma är ju att det kan verka som att jag är ointresserad av vad folk har att säga fast jag egentligen försöker koncentrera mig allt vad jag kan på vad de säger. Om jag är på en föreläsning eller lektion kollar jag på föreläsarens/lärarens kropp och rörelser istället. Jag har precis förstått varför jag tycker det är riktigt obehagligt också. Det är så skrattretande enkelt och jag undrar varför det tagit så lång tid för mig att förstå. Synd att anledningen gjorde mig ledsen och ångestfylld dock.

Just nu verkar det gå någon sorts epidemi på facebook av ”fräcka” vitsar. Jag tror inte att jag har skrattat en enda gång. De har ingen som helst finess. Jag hoppas på en riktigt rolig snart. Tills dess läser jag Arga bibliotekstanten. På grund av henne missade jag visst ett jätteroligt avsnitt av Seinfeld. Nåväl.

Oh the humanity part 375

Nu längtar jag efter höst. Väder som kräver strumpbyxor och kappa. En temperatur som inte orsakar svettpärlor i pannan. Oy, vad jag har svettats i ansiktet i sommar, blir galen. Trots att jag kan räkna badtillfällena på handens fem fingrar så känns det lite mysigt att frysa om näsan och dricka te. Och cykla utan att bli genomsvettig. Är det någon som har ett magiskt botemedel mot ansiktssvett? Vågar inte prova typ absolut torr i ansiktet liksom. Uppdatering: Läste precis att AT visst kan användas i ansiktet! Man kan ju få botoxinjektioner men aldrig i livet att jag vill se helt känslolös ut. Hellre är jag svettig. Botox använder jag i värsta fall under armarna.

Har hittat min fina noppriga omlottkofta efter år av saknad också. Den vill jag kunna använda snart. Min kjol hade blivit blöt i fredags efter kanalbadet och när jag ska ta på mig den inför lördagsfest luktar den gubbsvett. Alltså en helt vedervärdig stank kom från den. Och jag hade ingen annat att ha på mig! Så jag fick tvätta upp den. Huga. Det är tydligen materialet, femtio år gammal giftig kjol luktar pyton.

Det här är nog det fulaste märket jag sett. Att det ska kosta så mycket att se så billig ut. Varför gör man 2011 kläder som en businesswoman skulle ha på sig 1997? Nu menar jag självklart inte alla plagg, men en stor del. Jag vet att quiltade jackor kommit tillbaka, men snittet är ju helt fel! Jag föraktar alltså inte människor som bär dessa, eller andra kläder heller för den delen, alla har sin egen stil och allt det där men modeindustrins mål verkar ju vanligtvis vara att vara nyskapande. Att återanvända gamla snitt och få dem att kännas nya. Så är ju dock inte fallet här.

Förresten läste jag precis Niotillfem-Sandras inlägg om orkanen Irene. De satte upp bilder på orkaner och gjorde en orkanspellista. Jag tycker att det är ganska så vidrigt. Och ytterst naivt. Människor blev såklart upprörda och hon kommenterade såhär;

”Hej alla fina! Jag är ledsen om några blev upprörda. När jag skrev inlägget hade ingen dött än (ingen har fortf dött i new york förövrigt och här är det alldeles lugnt än så länge). Jag tycker inte det är så jättekonstigt att känna fascination över att en stor storm ska komma. Att fylla kastruller med vatten och bunkra upp, det är ju något man aldrig tidigare har gjort. I överlag finns egentligen ingen större rädsla här i new york, aftonbladet och expressen förstorar upp newyork-katastrofen något enormt. Alla som är i riskzoner får nya platser att sova på av staden över natten och alla hjälper varandra och ordnar och fixar. ikväll är det till exempel lag på att alla djur ska få åka med i taxin, det är fint. Sjävklart är det alldeles hemskt om det går riktigt illa och det verkligen bli en stor katastrof. Men för varje timme lugnar sig stormen och barerna är öppna och har orkan-rabatt på ölen. Orkan-ordvitsarna tar över varje lite ytan av manhattan och i mataffären säger dom “happy hurricane!” när man betalar. Lite den stämningen är det alltså här. Ni måste väl ändå förstå spänningen i att något är påväg mot en, jag tycker i alla fall det ska bli himla spännande. och högst mänskligt skulle jag säga. och ni förstår väl att jag också bryr mig om människor och vill att alla ska må bra och att inget farligt händer. det förstår ni väl.”

Klart att man kan förstå fascinationen av en katastrof, jag minns att jag lekte katastroflekar som liten. Med betoning på liten. Att man som vuxen däremot sätter upp bilder på orkaner ”för att komma i stämning” är något jag inte riktigt kan förstå. Att människor i affären slåss om sista konservburken är inget jag kan romantisera kring.

”Alla som är i riskzoner får nya platser att sova på av staden över natten och alla hjälper varandra och ordnar och fixar. ikväll är det till exempel lag på att alla djur ska få åka med i taxin, det är fint.”

Wtf? Att alla djur ska få åka med i taxin? Jag tänker ju snarare på de människor och djur som får sina hem förstörda och då räcker väl faan inte evakuering i några nätter. Men karibien och (delar av) amerikanska ostkusten kanske är för långt borta för att väcka någon större empati. Jag tycker det är en otroligt konstig inställning. Och samma ”mysstämning” som hon får av orkanvarningar får jag av ett regnväder.

Är det bara jag som tycker det känns osmakligt att använda uttrycket ”familjetragedi” om mord? Stod om en man som mördat sin hustru och om en man som dödat sin sjuårige son. Det låter att det är ett sorgligt drama inom familjen. Som att det inte handlar om en person som dödat eller misshandat en annan person, utan om en familjs problem som till slut strålat ut i ett sorgligt mord. Eller så feltolkar jag bara uttrycket.

You’re writing checks my vagina can’t cash

Dagens gråt: När Logans pappa kommer och skäller ut Logan inför Rory, Lorelei och Luke. Han ser så nedtryckt och hjälplös ut.

Dagens snusk: 4 bootycalls från 3 olika killar. Jo, 27 är ett snyggår. Såatte. Men jag snuskade visserligen inte med nån. Det skulle jag ju gjort. Minst en i alla fall.

Såg en annons på facebook med rubriken ”Vill du ha en pojkvän?” Bilden under föreställde en man pussandes på en bebis. Bah, huh?

Fat bottomed girls

Mer än lovligt bakfull idag. Så går det när man dricker två dagar i rad. Man är ju inte 26 längre…

Jag träffade Ove ute igår igen. Han sa; ”Jag tänkte på dig i torsdags ”ja, henne kommer man ju inte träffa på ett halvår” och så träffar jag dig två dagar i rad!” Jag tyckte det var gulligt sagt. Katta har förresten förklarat namnet Ove med att vi tyckte att han såg ut som en Ove helt enkelt. Första gången jag träffade honom pratade han mest om korv.

 

 

A camp

Är väldigt sugen på att träna. Alltså inte lyfta tyngder och sånt, utan gympaövningar (ja, jag kände mig som Jan Fonda ett tag men det gick över) men det lär troligen varam borta tills im0rgon. Mm.

Var ute med Anna istället Vi hade mycket trevligt. Träffade Ove. Jag undrar fortfarande varför vi kallar honom Ove. Han heter något annat men jag, Katta och Jenny har ett annat namn på honom. Hm.

I’m blowing kisses your way

Lite nervös. Orkanvarning på ostkusten där min moster, kusiner och Emir bor. Och en massa andra. Väldigt nervös är jag för alla som bor i husvagn. Jag hoppas det inte händer något. Min moster har tejpat för alla sina fönster i alla fall. Jag tycker inte man ska få bosätta sig så nära stranden!

Snart ska jag till Åke och kolla film men det skulle ju inte förvåna mig om han ställer in. Eller att det blir så sent så att jag inte kan åka hem sen. Hatar att sova över hos människor. Inte alla alltså, men jag vill helst sova i min egen säng.