Dancing days

Alltså, dagens skratt blev det här! Mogi tycker att det är så bra att vara självständig. (Läs köpa en dyr bil själv.) Det roliga är att de människor som håller med henne använder sig av standardargumenten (dudududuuuuu;) Svensk avundsjuka! Jante! Så fort en endaste person ifrågasätter. Även de som kommer med argument som ifrågasätter utan att vara nedlåtande och som verkligen kritiserar konstruktivt. Det är som när man var liten och hade något uttryck för sig som skulle innebära att allt är sagt, typ du kan inte säga mer. Jättedåligt.

Åh…vad överraskande. Jag tycker det känns jäkligt ofräscht att unga bombas av storbloggare (kanske främst blondinbella och kissie då) vars lösning är att konsumera sig till framgång. Eller som Mogi, låta en bil och en väska vara ett tecken på framgång. Bahahaha! Jag konsumerar också för mycket. Definitivt inte på samma nivå som dem och jag låter inte det definiera min eventuella framgång.

Däremot håller jag med om att man skall satsa på självständighet men uppenbarligen på helt andra sätt än Mogi. Att till exempel inte stanna hemma med sina barn hela deras uppväxt och alltså utföra en massa obetalt arbete som man inte får några pensionspoäng för.

Obs! Jag tycker givetvis att man ska få förstöra sina barn helt själv om man vill men jag går aldrig med på att man ska ha någon form av lön för det.

Shit vad trött jag blev. Om man vill bli äcklad av julen så räcker det att läsa några av de där bloggarna så är det liksom kirrat. Men jag hoppas att en gång se tillbaka på mitt liv och hoppas att mina prestationer räcker som statusprylar. Och att jag får fina barn, en snygg man och ett vansinnigt roligt och jobbigt jobb. Gärna historierelaterat.

Obs igen! Prestationer, ej lika med barn. Hatar när folk ser barn som någonting man presterat.

Rudolph

Har varit i göteborg hos syster med familj och sen hemma hos bror. Det var trevligt och Milo fick en miljard julklappar. Han gick och bar på nagellack (han fick ett av mig och två av Fanny) så det blev svårt när han skulle öppna de andra paketen. Han fick en sorts mjuk gummifigur som han tyckte var ”jetteläskig” (fast mest på skoj tror jag.) Jag fick också julklappar. Bland annat pengar och tre böcker. Jag gillart!

Sen fick jag min dos av kändisskvaller från min systerdotter, alltså, big big (big!) kändisskvaller. Det roliga är ju att jag kan skriva att det är jättestort för ni vet ju inte och så är det egentligen pyttigt, hehehe! Ska bara säga till Katta.

Katta lade upp en bild på nya håret som jag helt skamlöst snor. Obs! Efter styling då, det var inte lockigt. Jag toppade bara liiiite men det kanske en frisör kan fixa bättre sen.

Have some tea!

Har satt i löshår på Katta. Jo, jag kunde. Tyvärr överbelastade vi uttaget så tången man smälte fast slingorna med gick sönder. Och proppen gick. Nu har hon tjockt och långt hår. Och jag blev naturligtvis sugen själv. Jag fick en förhårdnad på pekfingret som jag använde för att gnugga ihop slingan med riktiga håret. Det är sant! Efter typ 3 timmar bara.

Nu ska jag sova för jag ska upp tidigt (buh!) God jul dårå.

Årets hemma hos-reportage!

More to come.

And the boys of the nypd choir were singing Gallway bay

Jag tycker att alla borde läsa Hannas inlägg om könsstereotyper i Twilight. Det säger väldigt mycket. Själv kollade jag bara på halva första filmen, jag hatade att Bella var så fruktansvärt passiv och jag har mycket svårt för att Meyer är bokstavstroende mormon och att det lyser igenom i precis allt. Faktiskt. Men, jag är inte så insatt i hela serien och jag vill inte bli mer insatt. Så, bra som vanligt Hanna!

Sing me to sleep Elina

Dagens största gråt blev det här. Det värsta, let me tell you, är när människor påpekar att man är negativ i hanteringen av sin sjukdom eller skada. Det blir bara värre. De flesta menar självklart väl, jag förstår det också, men det är fruktansvärt att få höra att man är negativ när man kämpat med näbbar och klor för att vara så positiv man kan. Hur många gånger man tryckt ner gråten i halsen, hur många gånger man lett när munnen varit så avig och ohjälpsam, hur många gånger man varit rädd att nu dör jag, för jag klarar inte av en sekund till så syns det inte på utsidan. För man har gömt det. Kanske för att underlätta för sig själv, men mångamånga gånger vet jag människor som gör det för att underlätta för andra. För er.

Även om man är negativ är det ok också, det är en helt jävla normal känsla. Så snälla, om någon ber er om käcka ”kom igen, det här fixar du!”, ge det, annars är mitt tips att vara förstående, omtänksam, respektfull och lyhörd för vad personen har att säga.

Bye bye babies

Det här har varit en dålig dag på många sätt, egentligen jobbigt att berätta om men kan sammanfattas såhär om man väljer ut de lätta bitarna:

Frimärken (frimärken!) var slut (slut!) i tre (tre!) affärer.

Jag hade blandat ihop tiden med gruppen så när jag kom taggad inför mitt lilla föredrag var det slut. Det gjorde kanske inte så mycket, alla andra hade också missat och de sa att det var bra att jag kom och vi pratade en stund men det liksom gjorde så att jag kände mig sen hela dagen.

Den största nyheten på ab idag verkar vara att Kajsa Bergqvist är lesbisk. (Tidningar måste berätta att man blir kär i en tjej om man är tjej förstår ni, annars kan inte världen förstå hur otroligt normalt och kul det är.)

Jag glömde bort att vattnet var avstängt 7-16 idag så när jag skulle duscha fanns det inget vatten. Man känner sig gött fräsch.

Julen är dyr och jag har ingen julkänsla som kompenserar.

Dagens gråt:
När de retade en på top model.

Dagens skratt: När Mitchell i Modern Family (helt lysande serie!) försöker få Cam att fatta att hans mamma är alltför närgången.

All the young dudes

Vissa saker får mig att gnissla tänder. Som det här.  Jag tror inte många 8-åringar tränar 25 timmar i veckan men det är nog så allvarligt ändå. Att en os-läkare (jag har nog mer tillit till honom än till de som ”satsar” på det här) säger att han upptäckt överbelastningsskador på gymnasieelever är jäkligt allvarligt faktiskt.

Rosie Leiner, en tränare, säger: ”– Det man måste förstå är att de här barnen älskar att göra det här. Jag tycker att det är tråkigt att det hela tiden ska vändas till någonting negativt.”

Sen när är något man älskar att göra alltid bra, jag bara undrar? Att ungdomar uppvisar skador i tidig ålder är aldrig bra. Faktiskt. Men det osar drillning när man säger ”-Om vi vill få fram gymnaster som faktiskt kan komma till ett OS och slåss om medaljerna, då måste vi ju titta på hur de som är bäst tränar.”

De menar även att stillasittande är ett större problem. Jag tycker definitivt annan form av skolidrott med fler valmöjligheter och fler timmar är något att satsa på men vem har sagt att stillasittande är enda alternativet till sån här träning?

För övrigt tycker jag att det är jättekul att man ska kunna få ägna sig åt ett fritidsintresse på skoltid, men det här är faktiskt helt fel.

Happy ending?

Igår tänkte jag ”jag måste hitta en bra avslappningsskiva, den här absolute relax christmas kanske är riktigt bra, jag får strunta i mina fördomar!” När jag lyssnade kändes det som att jag var på en massageklinik med happy endings. Inte trevlig avslappning ska jag tala om, inte trevlig alls. Obehagligt var det.

Grrrrrreat!

Vissa saker finner jag lite underhållande i modetidningar, nu senast Sofis Mode på nätet där de tipsade om plagg och accessoarer för under 500. ”Budgetmode” är en ständigt återkommande rubrik. Ärligt talat, skärpning gals, ett armband för 400 spänn är INTE billigt. Jag lägger aldrig, aldrig så mycket på bijouterier, aldrig. Alltså, klart att man har olika ekonomi och jag har inget emot dyra plagg per se, jag gillar att titta i elle och inspireras trots att jag aldrig har råd med ett par ballerinas för 5000 kr. Jag finner det bara lustigt att målgruppen för dessa tidningar brukar ligga på 18-30 år, och att försöka få 500 kr för en ring att låta billigt är fånigt. Jag vet inte om tidningsmännniskorna har insett att studiebidraget för en 18åring ligger runt tusenlappen. Att kunna handla ett par jeans eller ett smycke för 500, det är typ en dröm, även för de som pluggar på högskolenivå. Klart att man kan prioritera olika men be serious för faan, är 500 hälften av ens inkomst, är det inte billigt! Varför inte bara skriva ”mode under femhundralappen” då? Det är formuleringen som anspelar på att ”500, det har alla råd med som läser den här tidningen!” som gör det så himla löjligt.

Ska sova. Först läsa offerrit. Vet inte vad jag tycker, människor som blir onda funkar sällan för mig. Utom i favoritboken Kom närmare, fruktansvärt obehaglig.