I’ve got sunshine on a cloudy day

Imorgon är det superhjältefest och jag är bjuden. Heh. Har fixat en blygsellapp(!) till korsetten nu. Har även sytt in sjuttontusen toppar som är oversize men som jag inte vill ha oversize. I natt ska jag sova gott, lade ansiktsmask förut och känner mig nu allmänt mjuk. Nu hoppas vi att min mens inte återkommer förrän söndag, vore väldigt fint. Louice ska också ha mens. Kanske bör vi säga till Åke att ställa in. Korsett och den här verkakte mensvärken är en omöjlig ekvation.

Imorgon ska jag:

Omfördela vodka i plastflaska.

Äta ordentligt, särskilt ifall mensvärken sätter igång.

Ta ipren så ofta jag får.

Lägga fram smink och kläder så att det är färdigt.

Inte så mycket egentligen eller hur? Det borde jag fixa utan att få panik.

Förresten, dagens hat. Missunnsamhet. Jag är all for att man är avundsjuk då och då men missunnsam, det är bara vidrigt. Att aldrig säga något uppmuntrande eller ge beröm till sina nära utan bara framhäva sig själv. Tråkigt beteende för man blir nog rätt ensam och bitter till slut. Vill. Aldrig. Bli. Sådan.

Alltså…

Är inte Loreen egentligen Titiyo? Det känns så.

I can’t hide when you watch that thing on tv

Idag har jag solat med Ida och badat med Matilda. Vi var på älvhögsborg nämligen. Badade bara lite grann. Jag har bränt mig på ena sidan av kroppen, det är lite taskigt. Kidsen var förfärliga. Saker att påminna sig själv om;

Det hör inte till god ton att skvätta tillbaka på barn som tar upp hela poolen, skriker och skvätter och barnen runt omkring står stilla med klor i ögonen och inte vågar leka. Trots att man väldigt gärna vill. Det var samma barn som kastade sten på fåglarna. Man får gärna jaga fåglarna, jaga dem all världens väg, jag vill inte ha dem här ändå. Och spring i gräset och ropa, det är som det ska. Men man kastar inte sten. Man hoppar inte på andra människor handdukar när man är 6 + och vet bättre. Jag sade till såklart. Barn ska och får synas och höras men det gör lite ont i mig när det blir på bekostnad av andra barn som inte kan hugga för sig.

Var hos psykologen. Det var visserligen inte idag men jag ville nämna. Fick liksom tvinga mig dit. Tvinga med ett halvt leende, lite som vaddering så att det inte kändes så jävla bittert att varje onsdag gå till en främmande människa och berätta ens innersta onda bara för att några människor bestämt sig för att ta. Jag hatar väntrummet, verkligen hatar. Trots otroligt skön fåtölj och divansoffa, trots när vi var barn och det njurformade soffbordet. Totalt missanpassat ser det ut jämte 90-talsinredningen med pastelliga tavlor och

Och människorna. Jag är som en vandrande nerv där inne som plockar upp precis allting. Det finns olika grupper. Litiummänniskorna som stirrar lojt på en utan skam. Jag vet att alla som ser ut så inte äter litium och är bipolära, jag kallar dem bara så. De unga killarna som vill se oberörda ut men skakar på händerna. De äldre som ”egentligen inte borde vara där” enligt sig själva och undrar vad som är fel på alla runt omkring. De som blygt tittar på de andra med en snabb nick. En gång såg jag en kvinna som låg på soffan när jag kom ut. Det var vidrigt. Hon var helt trasig och när jag säger trasig menar jag det, jag hade inte blivit förvånad om hennes kropp också var det. Det känns som att man både ta alla i sin famn men det räcker liksom inte! All ångest sköljer över mig där, allas ångest. Egentligen känns det lite som att inredningen försöker anpassas till oss alla och så blir det lite mycket. Vi är lika missanpassade som inredningen.

Jag måste gå till någon new ageig människa och stänga ner lite. Jag ska fråga Bengt och Annette, Bengt sa en gång att jag kunde behöva det. Och nu kanske det är dags att ta tag i det. När man inte orkar gå till psykologen för att det sitter ledsna människor i väntrummet.

Ack

Alltså folkdräkt och hembygdsdräkt, så himla fint. Fattar inte hur en del väljer bort dem för den überfula sverigedräkten. Sverigedräkten är allt som är fel med sverige. Sverigedräkten ser billig och halvblekt ut. Som nåt man hittar i den där lådan med leksaker de har utanför bensinstationer på sommaren. Men alltså, folkdräkt. Det vore fint att se det lite oftare.

Haze

Alltså,  min kompis lade upp en fatshame-bild på facebook. Jag blev sur för att tjejer,  vad de än gör definieras utifrån sin kropp. Jag blev jävligt sur på honom. Och så är det så jävla ointelligent även för hans egen del. Han förlorar poäng hos människor han vill ha så höga poäng hos som möjligt.

Oh why

Alltså, jag har varit hos doktorn idag, vill inte riktigt prata om det ännu så det blir lite ytligare. Whahahahaahyyyyyy är foundation så svårt. Jag trodde att min skulle finnas kvar för evigt, att det skulle vara vi. Nu får man välja mellan att ha rätt färg eller rätt konsistens. Jag vill ha tillräcklig täckning och att det inte ska fastna i rynkor man inte ens har. Det är faan ett grundkrav. Men näe! Och jag tänker inte sluta. Har ni en flaska nivea beauty protect hemma köper jag den till ockerpris, promise! Ok, nä. Beauty protect, det här är till dig:

Små små moln

Jag är med i ett sånt där community. När ointressanta/dumma människor skriver kort i gästboken ignorerar jag det helt, varför svara nån när man inte är har intresse att inleda en kontakt liksom? Så hoppas jag att folk gör när det gäller mig också. Det är faktiskt inte samma sak som att bli hälsad på av en främling på gatan. Särskilt ointresserad blir jag när personen endast lämnat ett ”hej! :)” och sen har en presentation som inte är helt trevlig. Så skriver personen ba ”jag tycker man ska ha ett otroligt bra argument för att vara ignorerande, det är oartigt.” Eh jo. Jag är ju av uppfattning att man inte ska vara oartig, verkligen, men hur gångbart är det att försöka tvinga sig till kontakt eller guilt trippa en? Dessutom kunde personen inlett en kontakt med något mer än hej, jag hade antagligen svarat om jag fått en trevlig fråga men herre min je. Been down that road och eftersom jag är ointresserad skulle konversationen gå såhär;

Kille: Hej! :)

Jag: Hej!

K: Hur är det/vad görs?

J: Inte mycket, själv?

Och så vidare, en helt ointressant konversation som inte kommer ge mer än att personen kommer fråga om telefonnummer, msn och/eller snuskiga bilder. Nej, jag har inte för höga tankar om mig själv, jag har för låga tankar om andra. Jag kanske missar trevliga människor, vem veeet! men de får väl lära sig kommunicera.

Jag läste om olösta brott i tidningen i förmiddags. Det var Leif GW Persson som uttalade sig, sheisse vad polisen måste hata honom, pain in the ass tycker de säkert. Eftersom att han är en sån opinionsbildare får hans uttalanden väldigt ofta genomslag i media, han är väldigt betrodd av folk i allmänhet, tycker jag i alla fall, och det måste göra dem galna. Anywhoooo. Det stod om Malin Persson 16 år som hittades strypt på en kyrkogård i göteborg 1994. Han har tidigare kritiserat polisen för att inte ha följt upp spår efter en som hade uppgifter endast mördaren kunde känna till. Enligt Persson. Han säger;

”Jag pratar med dem och frågar varför de inte kört det i botten. Det finns ett par ytterst märkliga omständigheter och jag vill ha dem utredda. Det är så pass konkret att jag jäkligt gärna vill ha svar.”

Anders Sandholm på länskriminalen i göteborg säger, och jag citerar ”Vi gör åtgärder och kommer att fortsätta göra åtgärder. Vi får hela tiden nya uppslag.”

Det är en mycket underlig formulering. ”Får hela tiden nya uppslag”, det låter som att det strömmar in tips på ett mord som är närmare 20 år gammalt. Det tror jag faktiskt inte ett dugg på. Jag säger inte att GW Persson har rätt men om man hela tiden får nya uppslag tar det inte + 18 år.

 

 

(Rage!)

It’s getting old men det här vädret, bitch pl-ease! Det känns, för att uttrycka sig plågsamt poetiskt som att det penetrerar min hud och fortsätter in i hjärtat som redan är sprängfyllt av ogråtna tårar.

Jag skriver och skriver men jag vet inte om det ger så mycket, det känns mest som marginalenkladd. Klara <3 Erik ungefär. Det går ju rätt bra. Vinden har vänt och allt sånt där. Jag är stolt över mig själv. Samtidigt kommer de där tankarna på min otillräcklighet. Hur länge kommer det vara bra. Kommer jag alltid definiera mig själv genom saker jag åstadkommer eller kommer jag lära mig att Jag Duger även utan det där otroligt fantastiska bra som händer nu. Så får jag dåligt samvete.

För att jag tänker dåliga saker om mig själv. Jag tänker till det yttersta att försöka att inte bli en sån förälder (om jag får några barn) som ständigt har dåligt samvete. Jag vill inte bli en förälder som enbart uppmuntrar mina barn till att bli duktiga på saker. För i begreppet duktig innefattas aldrig saker som att vara en bra kamrat eller vara hjälpsam. Jag måste liksom göra upp med mig själv. Ge mig sju år och helst två fungerande äggstockar.

Och en grej till. Det mest irriterande med att vara singel; (trumvirvel!!!) Att ständigt bli tillfrågad om man träffar någon. Att folk uppmuntrande säger ”du träffar också nån snart!” Jag kanske inte vill det? Om man inte haft kille på länge som jag får man även höra ”har du träffat nån kille…eller tjej…det senaste?” Som att jag inte skulle kommit ut när jag är 28 år. Ok, menar inte att det är så lätt att ”komma ut” men de känner ju mig? Sen har jag kommit fram till att om jag ska säga att jag är intresserad av någon ska jag inte säga intresserad, då frågar folk alltid om det hänt något och det är kanske inte det man vill, man kanske träffat honom sen och upptäckt att han är sinnessvag. Så om nån frågar ska jag säga att jag är nyfiken på en person. Det kanske är bättre. Jag märker ofta att man talar som att det är ett problem om man till exempel som jag, känner sig bunden i ett förhållande och som man måste jobba med. Det behöver det inte alls vara.

Den sjunde ska jag på släktträff typ. Gillar det sådär. Då kommer frågan komma upp. Jag funderar starkt på att vara ärlig och säga; Ja, jag träffar en kille men det är inte som att han är pojkvänsmaterial direkt. Och le menande. Kanske slutar det frågas då.

 

When you go though the valley

Jag kanske borde skriva någe, känns som det varit lite dåligt på den fronten den senaste. Men vadå, det har varit midsommar. Lyssnade jallefall på ett mobilsvar av läkaren som inte kunde höra hjärtat genom allt bröst. Well well. Kul. Ska tillbaka på tisdag, det misstänks hypotereos. Undrar hur länge jag haft det, har ju varit trött i hundra år. Jag och sjukdomar alltså. Tydligen såhäääär tighta. Blir lite galen här men det kan i så fall förklara väldigt mycket. Man får se det så. Om ni har erfarenhet av det får ni gärna maila eller kommentera.

Annars har jag hållt i bebis, ätit tårta, ätit en massa annat, sovit på luftmadrass och kallsvettats och haft djävulsk pollenallergi. Kanske berättar mer sen.

Bisou!

Ney!

Jag har städat och gjort en perfekt tårtbotten. Och när jag säger perfekt menar jag p e r f e k t. Den är fantastisk. Man ska ju inte ropa hej och allt det där men vad faan, det här kan inte bli dåligt. Strax ska jag äta hemmagjord pizza med purjo, grönpepparost, tomater och ost. Det är nog en paradrätt i den här familjen. Sen ska jag hinna göra potatissallad och kötbullar på ett kilo färs. Ha ha ha. Jenny var så himla bra på det där, hålla mig fokuserad. Hade behövt det idag.

För övrigt börjar det bli mörkare nu. Sommarsolståndet var igår nämligen. Det känns som att det redan är på väg att bli höst. Kanske mest i mig men ni vet.

Funderar på midsommaroutfit. Egentligen tänkte jag den här toppen men det vore kul att ha leopardklänningen. Egentligen vore det roligt att ha alltihop. Mismatch liksom. Ni får la se.

Gud vilket tråkigt inlägg, det är mest för mitt komihåg som jag skriver det här. Det har hjälpt mitt minne oh so much att blogga. Till exempel hade jag glömt att jag dansade med Jenny på Lipzzzz och en kille tryckte sig emot mig och sjöng oh la la jag vill ha dig för nåt år sen. Det kan aldrig vara dåligt att blogga.