Jag läser Ulf Kristerssons intressanta åsikter om hur man ska bota psykisk ohälsa. Kan ni gissa hur? Ni gissade givetvis rätt. Med arbete såklart! Det är direkt farligt för vissa personer att vara utan dagliga rutiner säger han. Ja. Men frågan är om arbete är det enda som ger dagliga rutiner. Ni får ursäkta om jag låter nedlåtande mot Kristersson men det är svårt att ta en person på allvar som uttalar sig innan han förstår begreppet psykisk ohälsa.
Är det verkligen så att Kristersson på riktigt tror att psykisk ohälsa är ett problem som kan lösas med att vara på arbetet några timmar i veckan eller är det så att samhället måste fråga sig varför den psykiska ohälsan ökar och skapa sig en bild av vilka grupper som drabbas och varför? Han säger att det är en större fara för psykiskt sjuka att vara borta från arbetet än för de som brutit ett ben, ja, självklart men varför?
Om om det är en epidemi som han uttrycker sig, då måste man väl se en gemensam lösning. Enligt mig handlar det då att se över hur arbetsförhållandena ser ut i alla möjliga yrken, inte tvinga ut enskilda människor i arbete för att de annars kanske inte kommer tillbaka. Men sånt tar för lång tid. För Kristersson vill inte på riktigt förbättra för drabbade av psykisk ohälsa, han vill visa ett resultat som kommer göra att folk röstar på dem igen.
Detta citatet i DN visar på hur extremt omedveten han är om hur och varför människor drabbas av psykiska sjukdomar:
”– I den bästa av världar ska den som söker hjälp för sin psykiska ohälsa få hjälp och i hjälpen skulle det kunna ingå att vara kvar på arbetet, inte att gå hem och vara sysslolös i tre månader innan man försöker komma tillbaka till arbetet.”
Tre månader. Sen är du liksom frisk. Ja, det finns depressioner som pågår under en mycket kort period men sanningen är denna; Det tar 3 månader innan du ens får psykologkontakt i öppenvården idag. Det är inte ens säkert att du får det då. För mig tog det 13 månader. Innan dess ska du självklart få möjlighet till samtalskontakt men det är väsentligt att se på hur snabbt vården agerar.
Psykisk ohälsa är inget homogent begrepp. Det är en mängd olika sjukdomar och tillstånd och har alla sina individuella orsaker. Det finns diagnoser och en samlad symptombild men trots det kan man inte lösa varje människas problem på ett och samma vis. FÖR VI ÄR INDIVIDER! Vi är ingen grupp som med en kollektiv lösning kan försvinna.
Jag kommer att leva med min sjukdom (bipolär sjukdom) hela livet. Det är inget som botas. Det kan underlättas med medicin och terapi och jag kan leva symptomfri i flera år men den försvinner inte för att jag jobbar lite och får rutiner. Psykisk ohälsa är sällan något man med positivt tänkande kan tänka bort.
Jag tror på att se över arbetsförhållanden, att titta på företagshälsovården, att ordna alternativ sysselsättning (inte arbete till en början) för de som behöver förbättra sina dagliga rutiner. Att slippa kämpa med ekonomin. Bland annat.
Jag förväntar mig höra en förklaring. Jag gissar att den innefattar något liknande ”ja, det är ju självklart att all psykisk ohälsa inte kan botas men om vi ser till detta och detta…”. Och det skulle vara skitsnack och efterkonstruktion. För han VET inte. Det är helt uppenbart. Den psykiska ohälsa han vill bota är den som leder tillbaka i arbete snarast möjligt. Den som snabbt kan lösas och sedan fint visas upp i statistiken, se vad bra vi är, se vad vi åstadkommit!
Psykisk sjukdom/ohälsa kan som sagt bero på en mängd olika anledningar. Att ge en fin lösning innan man undersökt problemet noggrant, DET är direkt farligt, Kristersson. För övrigt för jag här inte talan för alla psykiskt sjuka, det gör Kristersson så bra själv.
2013/05/22
Janetweiss
Lämna en kommentar
