Halloween…
När jag gick ut i mörkret för att leta kvistar till min tårta hade jag med mig en kniv. Dels för att skära kvistar med och dels för att jag sett för många avsnitt av Criminal Minds. Det är en liten stig och jag hade pannlampa på mig. Tyvärr gjorde den mig somewhat snöblind av min andedräkt så jag fick hålla lampan i handen. När jag vandrat kanske 5 meter skulle jag ta upp kniven och tappade den. Well tänkte jag och lyste med lampan omkring mig men den fanns faan inte att hitta någonstans! Helt föfunnen. Läskigt nog började det prassla i buskarna som ljudet av ett djur alternativt en kannibal precis när jag tappat kniven men jag härdade ut och letade i 20 minuter tills jag gav upp. Eftersom det ofta går hundar där blev jag jättenervig att en stackars hund skulle trampa på den eller någe.
Tårtan blev såhär.
Tycker den blev fin, intressant men inte sådär perfekt konditorversion. Gjord med blod, svett och tårar. (På riktigt, jag klämde ena fingret och brände fast choklad på fingret så jag fick värsta blåsan så jag grät verkligen.) Och om jag var orolig att den skulle bli äcklig så hade jag ju fel. Den var svingod. Så nu ska jag nedteckna receptet och göra om den nån gång. För såna som jag gör på tyck och känn så att allt antingen kan sluta i fullständigt kaos eller himlastormande lycka. Alla gillade den. NÖJD.
Jag karvade pumpor också, en vanlig och en som var lite tuffare, såhär;
Jag var Rosie the Riveter zombie version. Skylten i bakgrunden sitter fastknuten runt min midja.
Jag är så fucking dålig på att ta kort. Eftersom vi var hos Ronja så dansade vi magdans sen.
Och så var det. Inte mycket mer att orda om. Mycket trevligt framtill min kompis lade sig ovanpå mig och sa att jag kan få ta hand om hen på alla sätt som finns. Nu är inte det något att ta allvarligt på, det var inget tvång inblandat alls. Bara så typiskt denna vän att göra sånt när den blir sällskapssjuk och kramig.






