Wham bam thank you ma’m!

Hejhopp!

Tänkte göra en dagsredovisning efter mitt dygn på snusksite! Jag gick ju med eftersom jag ville se skillnaden i kommunikation jämfört med happypancake som är en site som är inriktad på långvariga(?) förhållanden. Det kan ju tyckas att jag lurar killarna genom att ha en presentation som egentligen används som studie men det skiter jag i, så jävla lättkränkta är väl inte folk tänker jag! Och dessutom vet man ju aldrig, kanske det finns nån trevlig. Jag har nu ansiktsbild och funderar på en urringningsbild.

Jag kan konstatera följande:

• Det märks att vissa saknar de spärrar de vanligtvis har, så fort det kommer till sex tappar de samtidigt förmågan att vara trevliga. En frågar sig, är det ”spelet” som gör att en behåller artigheten? Frågorna är raka på ett irriterande sätt ibland: Var i länet bor du?????? Har du rakat musen idag? Har du myst (%&!?*#(!)/) med dig själv?
• En del verkar go for anything och då känner jag mig mer som kött än sexy mama.
• Det märks att det är få kvinnor på forumet, jag skulle kunna välja och vraka, det är liksom fullt kuksafari! Jag menar det. Det är också lite hemskt för det blir verkligen köttmarknad. Många har bilder på snoppar utan ansikten så det känns som att det är snopparna jag skriver till.
• Jag är alltså delad till rak kommunikation. Dels är det skönt, man är tydlig med vad man söker och dels är det ganska skönt i och med att man slipper ”spelet” på vanliga nätdejtingsiter samtidigt som att det blir lite för närgånget för min smak.

Kan meddela att jag känner mig matt. Jag tror även att jag kan ha torkat ihop lite. Jag är inte en person som kräver att bli courted, uppvaktad och utbjuden på 3 dejter för att släppa till. Hehe, släppa till. Jag kräver inte sånt, jag efterfrågar bara lite artighet. Man KAN vara rak och trevlig. Nu är ju inte syftet för mig att egentligen söka sexpartner utan mer ett genuint intresse av hur kontaktbeteendet skiljer sig åt. Det får vara en jävligt bra kille i så fall och det tvivlar jag att jag hittar där.

Antal mail: 133

Antal mail jag besvarat: 14

Jag HINNER verkligen inte svara. Och jag har fått så många kukar i ansiktet idag så jag får ta en liten paus tror jag. Jag har seriöst sett den största snoppen i mitt liv.

Dagens gåta! Svarade jag snoppen?

Ode to my own hopefulnes

Jag har visserligen varken hennahår nor var aktiv på 70-talet men denna krönika av Hakelius gjorde mig på så gott humör. Dels för att han fortsätter odla den uppenbara (och extremt pinsamma) lögnen om att ”feministernas” kamp för att kvinnor ska få samma rättigheter som män beror på att vi anser att kvinnorna är godare än männen, och dels för att han är så trög. Jag känner lite, man kan inte vara så trög, är han en konstinstallation av Anna Odell?

Han berättar att han fått ett dåligt råd. Att se Borgen som handlar om en kvinnlig statsminister och konstaterar att Borgen är fulkultur och en orgie i dåligt skådespeleri men feministerna(vilka feminister?) har bestämt att det är bra, hence= bra kultur. En sorts feministisk k-märkning you might say. Jag fattar att en krönika inte kan ha en källförteckning men det vore kul att få det på hans texter.

Typ såhär skulle det stå: ”Man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp.”

Låt mig statuera ett litet exempel på varför ”kvinnor är goda”-argumentet faller platt:

Jag anser att jag har rätt att befinna mig ensam ute på gatorna mitt i natten och jag gör det, jag går hem själv. Det beror på att jag är av uppfattningen att alla män inte är onda monster som inte kan tygla sina ”lustar”(maktbehov).

Det är så jävla enkelt, det är basic men Hakelius bemödar sig inte att läsa något som inte finns att tillgå i skinnband. Han hyr en serie som är ”hyllad” (again, av vilka?) och skriver något oinspirerat och virrigt om hennafärgade feminister.

Det är nämligen så Hakelius, att feminism inte är ett enda homogent begrepp.  Det är likhetsfeministerna (som jag själv tillhör), det är särartsfeministerna, det är liberalfeministerna och vänsterfeministerna, ni hör ju. Jag kan säga med en gång att jag har extremt lite gemensamt med Anders Borg och Rigmór Robert, likväl väljer de samma benämning som jag.

Vi ska väl ha med ett citat ur krönikan här också?

”Det är något outhärdligt muggigt med det. I botten finns en idé. Jag tror att idén är att tafflig oproffsighet är ett bevis för att just kvinnor är goda. Det är en fördom som odlats av feminister själva. Genom hela kvinnokampen går ett hennafärgat stråk av glorifierad oprofessionalism. Görs det musik ska det vara kastrullock och talkörer, görs det radio­program ska de låta som om de gjorts av högstadieelever i en närradiostudio. Det lökiga är det äkta och det äkta är det goda.”

Det finns inget så tydligt tecken på härskarteknik som det här. Han vill trycka till lite feminister helt enkelt. Vilka som helst. Hakelius är inte dum i huvudet, han bara använder sig av ett kackigt argument för att få fram en (dålig) poäng. Det är bara det att det börjar bli riktigt pinsamt, (citat pappa).

Värt att notera är att han är gift med Susanna Popova som skrivit boken Elitfeministerna, en bok där hon ogiltigförklarar Beauvoirs argumentation eftersom Beauvoir hade en relation hon inte ville ha(alltså what?!?!?!) På riktigt. Det säger mycket om deras omdömen, att de är gifta med varann. Ok, cheap shot men ändå, roligt.

Förresten! De feminister som troligen skulle omfamna begreppet ”kvinnor är goda, män är onda” torde ju vara särartsfeministerna som anser att kvinnor har ett oh! så mycket större känsloregister än män, män är kallare (,män kan inte hantera småbarn för de har för okänsliga fingertoppar…) ergo= Man ska uppvärdera kvinnliga värden som att ta hand om hem och barn, att vara känslig är fint och yada yada yada (för att citera George’s dejt). Men jag skulle knappast tro att det var dessa feminister som gick i bräschen för rösträtt, dagisplatser, kastrullocksbankande och hennafärgning.

Det tråkiga är attt dessa förtryckarmentaliteter framställs lite skämtsamt av Hakelius&co. Sådär som i skolan när man var tvungen att skratta med gråt i halsen åt ett vidrigt skämt. Nu gråter jag visserligen inte längre utan skriver eminenta texter och skrattar åt galenskapen.

Men lika trist är det ju ändå. Jag hoppas det blir bättre, I have a naive and ridiculously optimistic dream som en klok kvinnopartajare sade en gång.

Livets stora gåta

En sak jag funderat på länge är när man kan använda uttrycket ”men hen vet inte bättre”. En smaksak självklart. Helt individuellt. En definitionsfråga. Beror på vilken person man talar om. Jag har svårt för det ibland i och med att man kan försvara i princip vadsomhelst med det. När jag diskuterar feminism/sexism/rasism/fördomar/politik till exempel blir ofta ursäkten/förklaringen att hen inte vet bättre eller att hen är en idiot (heheh, det får man naturligtvis också vara).

För mig känns det ungefär som de människor som klagar på att de inte fått nån information före valet. Information är något man måste skaffa sig. Rättigheter vs skyldigheter and so on. Det finns valinformation på alla språk, lättläst, ljudbok, handikappanpassat med mera.

Det betyder inte att människor inte får tycka vad de vill, det är inte det jag menar. Äsch, jag vet inte vad jag ville säga mer än; I vilken utsträckning använder ni det? Använder ni det ofta? När är det ok enligt er? Har ni en tydligare definition än jag? Hur idiotisk får man vara utan att det är ens ”eget fel”?

Heliga Birgitta

Hatar numera new look. Mina skor är troligen försvunna. Saknar också paljettyget, drar därigenom slutsatsen att england och brittiska postväsendet hatar mig. Är skitsur och bitter. Har även mensvärk. Vill bara äta pommes frites och dricka cola typ. Försökte träna men det var ju en skrattretande dålig idé. Kräktes efter två minuter. Hann inte ens till toaletten= fick gråtstäda. Ja, visst är det synd om mig, på riktigt? Vill döda alla hemska sexister, rasister, ”schyssta killar”  och alla andra äckel.

EDIT: Har skrivit till Newlook utan svar, kollat om mitt postkontor hade det. Inget.

Om synen på funktionsnedsättningar i kulturen

Jag läste underbaraclaras inlägg med rubriken ”En intelligent kvinna måste vara sjuk” och tyckte först att den var bra även om titeln är missvisande, ”sjuk”. Kortfattat handlar Claras inlägg om att karaktärerna i till exempel Bron, Homeland och Män som hatar kvinnor har en slags svaghet, flera av dem har till exempel symptom som kan handla asperger eller olika neuropsykiatriska funktionshinder. Att kvinnor alltid måste ha en svaghet för att tillåtas vara intelligenta och så vidare.

Sen började jag fundera på manliga karaktärer och det är egentligen extremt liten skillnad. (Men! Då bortser jag såklart från alla de andra trista könsskillnaderna i dessa kriminalserier/filmer/litteratur.)

Sherlock Holmes har uppenbarligen nån form av uppmärksamhetsstörning och dessutom missbruksproblematik och skulle inte klara sig utan Dr Watson, Monk har extrema tvångssyndrom som avhjälps av hans assistent, House missbrukar, det finns helt enkelt extremt många manliga karaktärer som har någon form av sjukdom eller störning! Det är snarare ett känt grepp i kriminaldrama/serier/romaner, att huvudpersonen har nån quirk, är lite annorlunda och excentriska och löser brott på annorlunda sätt.

Clara tar också upp förhållandet till de manliga (äldre) cheferna och vännerna. I Män som hatar kvinnor blir Lisbeth Salander förstörd när Holger Palmgren dör. Men det tycker jag snarare handlar om att han är den enda människa som hon någonsin haft förtroende för, det har jag aldrig uppfattat beror på att han är just man.

Jag vet flera som har neuropsykatriska funktionshinder och att kvinnor med npf även får representeras på film och tv tycker jag enbart är bra. Autismspektrumstörningar tar sig väldigt olika uttryck och behöver inte alls bara vara till nackdel. Man kan fungera extremt bra. Man kan lösa brott och tänka logiskt, man kan klara sig, med hjälp.

Fördomar kring kön kommer i så många skepnader. En av de mest problematiska i detta sammanhang anser jag vara att kvinnors våld på film nästintill alltid kan rättfärdigas. Mördar en kvinna bestialiskt beror det på nästan uteslutande på övergrepp i barndomen. Om en kvinna slår ihjäl en man beror det nästan alltid på att hon försöker skydda sina barn eller sig själv. Det är sällan helt ett vanligt rått mord, känslokallt och empatilöst som mäns brott lätt kan framställas som.

Det ger en skruvad bild av kvinnan, att hon är alltid är känslostyrd och agerar på impuls eller av hämnd. Vi vet ju att kvinnor begår hemska brott om än i mindre omfattning, men på något vis är det inbäddat i litteraturen och filmvärlden att kvinnors brott går att försvara. Vi får känna med de kvinnliga brottslingarna. Det är såklart både positivt och negativt, det finns enligt mig ett värde i att se människors handlingar som resultat av brister i samhället, i deras familjesituation och uppväxt.

Med detta menar jag självklart inte att vi ska gå och tycka synd om såna här eller såna här, jag vill spotta på dem och kontakta människor med tveksam syn på laglydighet, men att förstå och analysera brotten i förhållande till samhällsklimatet är viktigt.

Det är ju långt kvar. Det är ju självklart att synen på kvinnor och män behöver nyanseras, vi är mer lika än olika. Hur många serier klarar bechdeltestet idag?

Så, lite kan jag hålla den andra Clara med men min slutsats är snarare att kvinnliga brottslingar på film alltid måste vara sjuka och skadade.

I’ve heard you guys has really small dicks

För att sänka sig till deras nivå alltså. Inte nyanserat, utan klassanalys eller ens någon som helst förståelse för deras situation så är det så jag känner när jag läser om hoten Åsa Linderborg fått när aftonbladet granskat högerextrema siter.

Man ska ju analysera och fundera på hur hatet växt sig så stort. Hur de där där männen faktiskt känner och resonerar MEN DE GÖR JU INTE DET! Resonemanget är så ihåligt att det faller sönder så fort en fingertopp nuddar vid det och ändå väljer alla dessa män, för det är männen som hotar med våldtäkter och övergrepp i hotbreven, att lyssna på ”nu får man inte ens-resonemanget” och feministhoror som vill ta makten och ”har du inte blivit knullad på länge lilla vän?”

Det är så fruktansvärt provocerande. Och jag tänker att hade jag varit bittrare, ensammare och mer våldsam hade det varit mycket möjligt att jag utnyttjat kontakter som har en lika tveksam syn på laglydighet som de där asen och som använder sina datorkunskaper på ett annat sätt än många andra. Som säger öga för öga, tand för tand och jag undrar vad de egentligen gjort men vågar inte veta.

Döda

Är lite seg och trött, vad är nytt liksom men idag vaknade jag alldeles försent. Det är värst. Jag var liksom alldeles förvirrad. Försöker komma på roliga saker men det enda jag kan tänka mig är att åka till Louice och kolla på Tintin och jag är egentligen inte vidare sugen. Alltså, gärna umgås men jag orkar inte ta mig dit. Det kanske blir en pll-kväll. Vill ha lite högtidligt eftersom jag ska se det senaste avsnittet och sen, sen! kan jag diskutera med Zahra och Hanna. Jag saknar pretty little liars. På riktigt. De är så himla bra, serien är så välgjord och genomtänkt och tjejerna, alltså jag älskar nog varenda en. Sy och kolla på dem är något av det bästa jag vet.

Det här. Ska vi göra såhär? Ska vi lägga oss i vad man ska mata sitt barn med? Jag kommer använda mig av modermjölksersättning eftersom jag kommer att medicinera men främst för att det faktiskt inte känns bekvämt för mig. Jag vill inte amma min bebis. Som att det är världens naturligaste sak för alla! Jag har många vänner med barn och jag skulle säga att ungefär hälften har inte tyckt om det. Med andra ord, det är liksom inte ovanligt. Nästan alla som känner obehag inför amning har däremot känt att de går emot någon sorts påstådd naturlag.

Självklart skall alla som vill och behöver ha rätt till hjälp och stöd för att komma igång med amningen men det innebär inte att man ska stigmatisera flaskmatning. Handlar det här verkligen om barnens väl och ve, är föräldrar så pass okunniga när det kommer till att blanda vatten och pulver att de behöver få medicinsk rådgivning? Mig veterligen har det funkat ganska bra när det gäller välling. Och kom inte och säg att det handlar om närhet. Det finns en massa sätt att vara nära utan att barnet just ska suga på mina bröst.

Den här typen av varningstext skuldbelägger bara mer och jag undrar faktiskt var man ska sluta i såna fall. Kött? Fett och sockerrika produkter? Eller är det enbart kvinnans kropp som ska styras?

Är jag Zalandos målgrupp?

Jag skulle ju säga ja, självklart! Ung kvinna med modeintresse liksom. Jag ser tv-reklamen. Ni har säkert sett den, en man (han är nån såpaskådis tror jag) stirrar livrädd in i kameran och säger ”låt aldrig er syster/whatever hitta zalando.se, fri frakt, yada yada yada”. Sen skriker hans syster/whatever högt när hon öppnar ett zalando-paket. Som utlöser hans skrik. Åh, tänker man. Så roligt. Eller?

Men jag vill inte ha med zalando att göra. Jag är inte intresserad av zalandos sortiment (som verkar riktigt bra) på grund av den här reklamen. När jag är målgruppen för en produkt eller tjänst förväntar jag mig respekt och trevligt bemötande. Det blir fel på så många plan, dels tilltalar inte personen i reklamen mig utan min man/bror/pappa och dels vill zalando likna mig vid en shoppinggalen hysterika som skriker när hon öppnar ett jävla paket med skor.

Missförstå mig rätt. Jag är sån ibland. Jag tycker saker är söta och gulliga, rosa och glitter. Det innebär dock inte att jag vill bli tilltalad som nåt jävla våp. När jag köper dator for example, tittar jag i första hand på hur den skall fungera för mig rent tekniskt, inte att den är rosa och har horoskop och nåt jävla scrapbooking-program! Zalando hade kunnat rikta sig till mig på ett trevligt sätt, inte göra stereotypa bilder av kvinnor som konsumerar för mycket och för ofta. De hade kunnat strunta i såpatönten och försökt sätta sig in i vad kvinnorna själv se. För vi är inte bara shoppinggalna hysterikor, vi är också medvetna konsumenter.

Och jag bara orkar inte skicka er synpunkter till företag. För svaren ser nästa uteslutande ut såhär:

”Hej Klara och tack för dina värdefulla synpunkter. Vi på valfritt skitföretag arbetar med konsumenternas åsikter. Det är tråkigt att du känner dig åsidosatt/tycker illa om barnarbete och vi försöker ständigt förbättra vår verksamhet så att ni kunder skall handla mer utan att förnedras. Tyvärr har vi ingen lust att göra något som visar att vi egentligen bryr oss men vi är enligt vår policy tvungna att skicka ut något slags svar. Tack!”

Och man bara meeeeeendööööödååååå.

Malin Wollins jävla krönika…

Jag tycker att människor har rätt att uttala sig om det mesta, att bilda sin egen uppfattning om saker och ting, även de områden man inte vet så mycket om men jag blir så irriterad på människor som Wollin. På riktigt sur. I vissa frågor anser jag att de människor whom it concerns faktiskt har tolkningsföreträde. Här handlar det om tjocka. Tjocka kvinnor såklart, mäns kroppar är inte på tapeten. Upprinnelsen till krönikan är att en kvinna som mobbats för sin vikt lägger upp en bild på sig själv i underkläder, där hon ser glad och nöjd ut.

Wollin inleder med en dåres envishet sitt mantra; Ingen vill vara tjock. Nähä? Jag måste faktiskt säga såhär. Kommer man med ett sånt påstående anser jag faktiskt att om NÅGON ska ha rätt att uttrycka sig om ”allas” preferenser/whatever måste denne person ha något form av ”bevis”. Det må låta fånigt men de som har rätt att uttrycka sig om ”alla” här är faktiskt tjockisarna själva! Malin Wollin har ingen sådan typ av vittnesbörd men däremot enligt egen uppgift ”en aning” och ”Jag säger det och sedan får jag snällt springa och ta skydd bakom soffan i de sociala mediernas vardagsrum.” Jag ställer mig frågande igen. Jaha? Om du får ta skydd bakom soffan (då antar jag att nån säger emot henne i denna fråga), varför inte ta till sig dessa personers åsikter? Varför inte försöka sätta sig in i dessas känslor? Nu är det faktiskt så; Wollin har faktiskt aldrig varit tjock. Hon har ”en aning”.

Hon menar att den här tjejen är åtråvärd och knullbar. Men varför vet inte den här tjejen det då? Varför kommenterar ex antal män om hur äckliga feta kvinnor är, hur ohälsosamt det är med övervikt (människor som inte har en aning om epidemiologi) Jag vet inte riktigt vad Wollin är ute efter. Den här tjejen blev mobbad för sin vikt, hon vill säga, jag är nöjd och trivs och ni som mobbade mig can kiss my fat ass (typ så). Vem är Wollin att skriva henne på näsan? Att förminska de känslor hon hade. Skulle hon bara skitit i mobbarnas kommentarer om hennes vikt ”för att det finns många som tycker att hon är snygg”? Stellas kampanj eller vad man ska säga handlade ju om att få synas och jag vet inte om Wollin tagit del av den eller inte men saken är att de kvinnor som syns i media inte liknar mig eller Stella, de liknar faktiskt ganska få. Och jag vill ha kvar de kropparna, de ska få synas men på exakt samma premisser som alla andra kroppar. För flera år sedan skrev faktiskt Wollin om att ”det inte är modebranschens ansvar att alla kroppar ska få synas”. Exakt så sa de på 70-80-talet om svarta modeller. Jag menar inte att säga att svart är jämställt med att vara tjock, bara att den där åsikten ständigt återkommer i ny förpackning, om något annat.

Jag önskar också att kvinnokroppen inte var politisk. Att allt som rör kvinnokroppen, vare sig smal eller tjock, inte betydde hot or not. Att snubbegubbar slutar tro att jag blir nöjd/mindre nöjd med min kropp för att de ger sin ”ärliga åsikt” om min kropp (som att mitt självförtroende hänger på en anonym man (eller kvinnas) kommentarer). Utan att ALLA kroppar är fina, smala som tjocka. Och att Malin Wollin ska sluta säga till mig hur jag känner och resonerar kring min eventuella tjockhet.

Ursäkta att jag gick all Martin Luther King on you men det behövs ibland. Vad ska jag göra idag? Jag ska se skuggornas hus med Louice. Sen ska jag fortsätta på min bucket list, idag ska jag hångla med en kille från ett land jag inte varit i eller med. 19 länder, visserligen under väldigt lång tid, vissa borde nästan preskiberas och påbörjas igen. Jag är lite som FN. I come in peace.

 

I just can’t be with you…right now!

Alltså H&M. Denna ständiga källa till besvikelse. De fixar en snyggare plus size-sida – Gör en kollektion där storlekarna på damsidan går till stl 40. De är som är jävligt jobbig kille som inte vet vad han vill! Som vill ha en på bekvämt avstånd men finns inte där när det verkligen gäller. Killen alltså. Dessutom; KUL att herrsidan däremot kan välja XL. Men ge er. Ni är en jävla KEDJA som skulle kunna få en klart STÖRRE marknad (no pun intended) om ni valde att lyfta blicken lite, kolla lite internetforum och se efterfrågan på snygga, moderna kläder som inte bara görs med avsmalnande effekter och se tjocka kvinnor för det de är; konsumenter. Ja ja. Hanna har skrivit ett bra och argt inlägg angående detta. Hon säger det bättre.