Nu ser jag knäpp ut, har nu mörkare hud på kroppen än på bröstvårtorna. Det ser vansinnigt fånigt ut.

Slut på väderrapport, nu över till sjörapporten!

Det svåra är att just sexualbrott ofta sätter djupa spår i en. När ett barn utsätts för övergrepp manipulerar inte sällan förövaren offret att det är hens fel. Det är nog de flesta medvetna om nuförtiden. Att barnet tror att människor kan komma att se på hen som äcklig.

I detta fallet ska Jackson ha sagt att de båda skulle hamna i fängelse för resten av livet om de blev påkomna. Hur reagerar barnet då? Kommer hen erkänna (om inte annat för sig själv) att övergreppen verkligen skedde eller kommer det att vilja skydda sin förövare som det ofta hyser både positiva och negativa känslor inför?

Förstå det märkliga i att vara i en rättegång där några främmande personer bestämmer om ens historia stämmer eller ej! När inget brott kan styrkas hur skyldig den åtalade än är måste en mängd känslor uppstå. När ett brott som man ifrågasätter inför sig själv också ifrågasätts av andra. Självklart innebär inte ett frikännande att det man säger inte är sant men människor måste förstå att det kan kännas så.

Det kan dessutom vara en risk att en stor och erkänd artist frikänns, inte i lagens mening utan i människors. Oavsett domens utfall. Vill man vara personen som hatas för att man smutsat ner en persons goda namn eller köps man hellre och försöker glömma? Jag själv skulle valt det sistnämnda, trots märkena efter cigaretter på låren.

Det är svårt att formulera sig objektivt. Jag kan självklart inte vara säker på att övergreppen Robson talar om verkligen skett men jag tvivlar på att det inte finns någon som helst sanningshalt hos de många människor som säger sig ha blivit utsatta för övergrepp av Jackson. Detta är alltså ingen svartmålning av Jackson som (utan att heller ursäkta honom för de eventuella övergrepp han kan ha begått) verkar ha varit en av de mest trasiga människor jag sett. Det är inte en debatttext där jag propagerar för förändringar i lagstiftningen, det är en text om känslor kring övergrepp och varför man kanske vågar berätta först som vuxen. När man förstår att det inte längre var ens eget fel.

Är det verkligen så att Kristersson på riktigt tror att psykisk ohälsa är ett problem som kan lösas med att vara på arbetet några timmar i veckan eller är det så att samhället måste fråga sig varför den psykiska ohälsan ökar och skapa sig en bild av vilka grupper som drabbas och varför? Han säger att det är en större fara för psykiskt sjuka att vara borta från arbetet än för de som brutit ett ben, ja, självklart men varför?

Om om det är en epidemi som han uttrycker sig, då måste man väl se en gemensam lösning. Enligt mig handlar det då att se över hur arbetsförhållandena ser ut i alla möjliga yrken, inte tvinga ut enskilda människor i arbete för att de annars kanske inte kommer tillbaka. Men sånt tar för lång tid. För Kristersson vill inte på riktigt förbättra för drabbade av psykisk ohälsa, han vill visa ett resultat som kommer göra att folk röstar på dem igen.

Detta citatet i DN visar på hur extremt omedveten han är om hur och varför människor drabbas av psykiska sjukdomar:

”– I den bästa av världar ska den som söker hjälp för sin psykiska ohälsa få hjälp och i hjälpen skulle det kunna ingå att vara kvar på arbetet, inte att gå hem och vara sysslolös i tre månader innan man försöker komma tillbaka till arbetet.”

Tre månader. Sen är du liksom frisk. Ja, det finns depressioner som pågår under en mycket kort period men sanningen är denna; Det tar 3 månader innan du ens får psykologkontakt i öppenvården idag. Det är inte ens säkert att du får det då. För mig tog det 13 månader. Innan dess ska du självklart få möjlighet till samtalskontakt men det är väsentligt att se på hur snabbt vården agerar.

Psykisk ohälsa är inget homogent begrepp. Det är en mängd olika sjukdomar och tillstånd och har alla sina individuella orsaker. Det finns diagnoser och en samlad symptombild men trots det kan man inte lösa varje människas problem på ett och samma vis. FÖR VI ÄR INDIVIDER! Vi är ingen grupp som med en kollektiv lösning kan försvinna.

Jag kommer att leva med min sjukdom (bipolär sjukdom) hela livet. Det är inget som botas. Det kan underlättas med medicin och terapi och jag kan leva symptomfri i flera år men den försvinner inte för att jag jobbar lite och får rutiner. Psykisk ohälsa är sällan något man med positivt tänkande kan tänka bort.

Jag tror på att se över arbetsförhållanden, att titta på företagshälsovården, att ordna alternativ sysselsättning (inte arbete till en början) för de som behöver förbättra sina dagliga rutiner. Att slippa kämpa med ekonomin. Bland annat.

Jag förväntar mig höra en förklaring. Jag gissar att den innefattar något liknande ”ja, det är ju självklart att all psykisk ohälsa inte kan botas men om vi ser till detta och detta…”. Och det skulle vara skitsnack och efterkonstruktion. För han VET inte. Det är helt uppenbart. Den psykiska ohälsa han vill bota är den som leder tillbaka i arbete snarast möjligt. Den som snabbt kan lösas och sedan fint visas upp i statistiken, se vad bra vi är, se vad vi åstadkommit!

Psykisk sjukdom/ohälsa kan som sagt bero på en mängd olika anledningar. Att ge en fin lösning innan man undersökt problemet noggrant, DET är direkt farligt, Kristersson. För övrigt för jag här inte talan för alla psykiskt sjuka, det gör Kristersson så bra själv.

Med lite modifikation.

Alltså, jag tvivlar på att personen som har samma grundvärderingar som mig tycker lika i exakt allt. Det är inte heller meningen. Och detta att det inte skulle bli intressanta diskussioner, what the fuck? Hur då? En diskussion behöver mig veterligen inte inbegripa oenighet.

Observera att jag vet att man kan bojkotta av personliga anledningar eller andra skäl. Jag bojkottar ju till exempel H&M. Jag tror bara att den kapitalistiska tanken om att kunderna ska ”välja rätt” produkter så att företagen lär sig är trist. Jag säger inte heller att merparten av dessa företag är dåliga även om jag personligen tycker det. Konsumentmakt är viktigt men jag tror den kommer till genom påtryckningar av myndigheter. Och arbetarmakt är viktigare.

Ps: Även skittaskigt mot mig med npf/npf-liknande symptom, sådär rörigt hjälper inte direkt…

Annan rolig grej; Har fortfarande massor av besökare från vintageprylar. Undrar om jag snart får tårtor med shabby chica flaggor på i brevinkastet snart.