Children of the night

Jag läser om koreografen Wade Robson som säger att Michael Jackson utnyttjade honom sexuellt. Han har i två rättegångar förnekat att något inträffat mellan dem trots att en städerska intygat att hon sett dem i duschen. Det drar självklart ner trovärdigheten hos Robson. Hemskt tycker jag men så är det.

Det svåra är att just sexualbrott ofta sätter djupa spår i en. När ett barn utsätts för övergrepp manipulerar inte sällan förövaren offret att det är hens fel. Det är nog de flesta medvetna om nuförtiden. Att barnet tror att människor kan komma att se på hen som äcklig.

I detta fallet ska Jackson ha sagt att de båda skulle hamna i fängelse för resten av livet om de blev påkomna. Hur reagerar barnet då? Kommer hen erkänna (om inte annat för sig själv) att övergreppen verkligen skedde eller kommer det att vilja skydda sin förövare som det ofta hyser både positiva och negativa känslor inför?

Förstå det märkliga i att vara i en rättegång där några främmande personer bestämmer om ens historia stämmer eller ej! När inget brott kan styrkas hur skyldig den åtalade än är måste en mängd känslor uppstå. När ett brott som man ifrågasätter inför sig själv också ifrågasätts av andra. Självklart innebär inte ett frikännande att det man säger inte är sant men människor måste förstå att det kan kännas så.

Det kan dessutom vara en risk att en stor och erkänd artist frikänns, inte i lagens mening utan i människors. Oavsett domens utfall. Vill man vara personen som hatas för att man smutsat ner en persons goda namn eller köps man hellre och försöker glömma? Jag själv skulle valt det sistnämnda, trots märkena efter cigaretter på låren.

Det är svårt att formulera sig objektivt. Jag kan självklart inte vara säker på att övergreppen Robson talar om verkligen skett men jag tvivlar på att det inte finns någon som helst sanningshalt hos de många människor som säger sig ha blivit utsatta för övergrepp av Jackson. Detta är alltså ingen svartmålning av Jackson som (utan att heller ursäkta honom för de eventuella övergrepp han kan ha begått) verkar ha varit en av de mest trasiga människor jag sett. Det är inte en debatttext där jag propagerar för förändringar i lagstiftningen, det är en text om känslor kring övergrepp och varför man kanske vågar berätta först som vuxen. När man förstår att det inte längre var ens eget fel.

Om att ständigt ifrågasätta fel saker

Jag vet inte om det är så att Hakelius blivit uttråkad eller känner sig tråkig och därför försöker göra sig spännande med ny karriär som troll. Det är i alla fall så det låter i krönikan ”Dagisfröknar är som fångvaktare för barn”. För vilken annars normalbegåvad människa (som jag ändå tror att han är) använder idag benämningen dagisfröken om förskollärare? Jag ropar härskarteknik. Jag tror verkligen inte att Hakelius är dum. Han vet detta. Denna ständiga underminering av ett tufft yrke i en verksamhet som kräver mycket av en, jag blir fullständigt galen.

”De små fångarna, å sin sida, gjorde vad de kunde för att inte lyssna och ställa till besvär. Det var en utmärkt socialisering, förutsatt att man tänkt sig en kriminell karriär för sin avkomma.

Nu säger ni att det är ett rysligt udda exempel. Så går det minsann inte till i er dagisgrupp. Och då kan jag bara säga grattis.

Men det här är femton år sedan och jag har sett många dagisgrupper sedan dess.” 

Smaka på detta; ”Det var en utmärkt socialisering, förutsatt att man tänkt sig en kriminell karriär (min kursivering) för sin avkomma.” Han attackerar en hel verksamhet för att han sett en förskolegrupp gå förbi fönstret?

Alltså, sett var då, annat än brottslingarna som vandrat förbi varje dag? I vilka sammanhang? Har han besökt en förskola? Har han haft barn på förskola? Lite luddigt där, säkerligen medvetet. Han menar att om vi har sett en väl fungerande sådan så har vi haft tur. Gosh, vem gav honom tolkningsföreträde?

Jag tycker också det ska finnas alternativ till förskola även om jag är en varm förespråkare av det, tidigt dessutom. Alla människor är olika och behöver olika typer av stimulans, det säger sig självt att man inte kan tillgodose allas olika behov i en förskola. Dagmamma eller liknande verksamhet kan säkerligen vara bra för vissa barn, mindre grupp och så vidare, för mig var det en extremt dålig upplevelse men det är ju jag och långtifrån alla har haft det så.

Att undergräva en hel verksamhet på ett oerhört godtyckligt sätt, att slå in en öppen dörr kan inte beskriva det bättre.

Har du legat med en afrikan?!

Läste detta:

(Skärmdump från Aftonbladet 30/4 2013)

Och kunde inte hålla med mer. Rubriken jag använt är en kommentar en kompis fick när hen ville göra hiv-test. Det visar hur fördomarna kring hiv fortfarande ser ut, HOS VÅRDPERSONAL. Och vad faan, bara för att hiv är relativt ovanligt i sverige så innebär det ju inte att personer JAG legat med inte bär på viruset!

Jag tänker göra ett snart. Och om de ifrågasätter tänker jag ljuga och säga att jag haft oskyddat sex. Det är faan omoraliskt att neka någon att testa sig. Det må vara omoraliskt att ljuga men det här handlar om min och mina sexpartners hälsa.

Ode to my own hopefulnes

Jag har visserligen varken hennahår nor var aktiv på 70-talet men denna krönika av Hakelius gjorde mig på så gott humör. Dels för att han fortsätter odla den uppenbara (och extremt pinsamma) lögnen om att ”feministernas” kamp för att kvinnor ska få samma rättigheter som män beror på att vi anser att kvinnorna är godare än männen, och dels för att han är så trög. Jag känner lite, man kan inte vara så trög, är han en konstinstallation av Anna Odell?

Han berättar att han fått ett dåligt råd. Att se Borgen som handlar om en kvinnlig statsminister och konstaterar att Borgen är fulkultur och en orgie i dåligt skådespeleri men feministerna(vilka feminister?) har bestämt att det är bra, hence= bra kultur. En sorts feministisk k-märkning you might say. Jag fattar att en krönika inte kan ha en källförteckning men det vore kul att få det på hans texter.

Typ såhär skulle det stå: ”Man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp.”

Låt mig statuera ett litet exempel på varför ”kvinnor är goda”-argumentet faller platt:

Jag anser att jag har rätt att befinna mig ensam ute på gatorna mitt i natten och jag gör det, jag går hem själv. Det beror på att jag är av uppfattningen att alla män inte är onda monster som inte kan tygla sina ”lustar”(maktbehov).

Det är så jävla enkelt, det är basic men Hakelius bemödar sig inte att läsa något som inte finns att tillgå i skinnband. Han hyr en serie som är ”hyllad” (again, av vilka?) och skriver något oinspirerat och virrigt om hennafärgade feminister.

Det är nämligen så Hakelius, att feminism inte är ett enda homogent begrepp.  Det är likhetsfeministerna (som jag själv tillhör), det är särartsfeministerna, det är liberalfeministerna och vänsterfeministerna, ni hör ju. Jag kan säga med en gång att jag har extremt lite gemensamt med Anders Borg och Rigmór Robert, likväl väljer de samma benämning som jag.

Vi ska väl ha med ett citat ur krönikan här också?

”Det är något outhärdligt muggigt med det. I botten finns en idé. Jag tror att idén är att tafflig oproffsighet är ett bevis för att just kvinnor är goda. Det är en fördom som odlats av feminister själva. Genom hela kvinnokampen går ett hennafärgat stråk av glorifierad oprofessionalism. Görs det musik ska det vara kastrullock och talkörer, görs det radio­program ska de låta som om de gjorts av högstadieelever i en närradiostudio. Det lökiga är det äkta och det äkta är det goda.”

Det finns inget så tydligt tecken på härskarteknik som det här. Han vill trycka till lite feminister helt enkelt. Vilka som helst. Hakelius är inte dum i huvudet, han bara använder sig av ett kackigt argument för att få fram en (dålig) poäng. Det är bara det att det börjar bli riktigt pinsamt, (citat pappa).

Värt att notera är att han är gift med Susanna Popova som skrivit boken Elitfeministerna, en bok där hon ogiltigförklarar Beauvoirs argumentation eftersom Beauvoir hade en relation hon inte ville ha(alltså what?!?!?!) På riktigt. Det säger mycket om deras omdömen, att de är gifta med varann. Ok, cheap shot men ändå, roligt.

Förresten! De feminister som troligen skulle omfamna begreppet ”kvinnor är goda, män är onda” torde ju vara särartsfeministerna som anser att kvinnor har ett oh! så mycket större känsloregister än män, män är kallare (,män kan inte hantera småbarn för de har för okänsliga fingertoppar…) ergo= Man ska uppvärdera kvinnliga värden som att ta hand om hem och barn, att vara känslig är fint och yada yada yada (för att citera George’s dejt). Men jag skulle knappast tro att det var dessa feminister som gick i bräschen för rösträtt, dagisplatser, kastrullocksbankande och hennafärgning.

Det tråkiga är attt dessa förtryckarmentaliteter framställs lite skämtsamt av Hakelius&co. Sådär som i skolan när man var tvungen att skratta med gråt i halsen åt ett vidrigt skämt. Nu gråter jag visserligen inte längre utan skriver eminenta texter och skrattar åt galenskapen.

Men lika trist är det ju ändå. Jag hoppas det blir bättre, I have a naive and ridiculously optimistic dream som en klok kvinnopartajare sade en gång.

Hot eller hat eller både och?

Nej, jag tänker inte försvara det vidriga uttalandet av Christoffer Hurtig men som juridikintresserad undrar jag om det kan kallas dödshot enligt lagtexten? Skulle Hurtig dömas i en domstol? Det är väl skillnad på att säga ”Jag vill döda dig” och ”Jag ska döda dig”? Det är alltså inte som att jag missar allvarligheten i uttalandet, det ÄR fruktansvärt men att det är ”hat” istället för ”hot” behöver inte göra handlingen mindre hemsk. Det är viktigt att använda rätt formulering vilket jag vill göra.

Jag förstår upprördheten kring Billströms uttalande som jag ju själv sågat men att:

1. Twittra om en persons död
2. Twittra om en persons död som någon form av politisk ledare/offentlig person

känns extra ruttet. Och återigen berättar en överordnad att personen är mycket ångerfull och kommer att be om ursäkt. Annars är ju ett tips att man tänker en och två gånger innan man publicerar någonting. Gratistips.

 

När man känner för att ge upp del 2

Älskar Astrid 14 år!!!

Hemliga planer

Haha, nu är det inte längre så att man får ha samma mål i sitt partiprogram i det här landet!!!

Och med samma mål menar jag alltså inte samma medel utan att alla partier förhoppningsvis vill jobba för en bättre skola om än med olika idéer (till exempel dåliga idéer och förändringar som högern har kommit med). Nu kallas det att man stjäl frågor. Femmenismen!!!

Jag längtar efter Jan Björklunds avgång. Det är så uppenbart att han har noll koll på hur skolan fungerar och att han tror att miitärfasoner är lösningen på alla problem. Det är lite synd om honom på det sättet. Naiv fast ändå till åren. Det är väl i och för sig många.

Det är även tal om en skolattack från S:s håll. Jag antar att det betyder att vi kommer att beskjuta skolan med pengabomber. Alltså journalistiken, where did our love go?

Nu ska jag göra vardagsgrejer. Det vill säga dusch, smörj, smink, kläder och iväg för att hämta vad jag tror är paljettyget jag fick i julklapp av systerfamiljen. Extremt spänd för detta. Man kan aldrig ha för mycket paljetter i sitt liv. Min syster har också köpt en massa vitaminer till mig som jag ska äta. Väldigt gölligt så nu ska jag bli pigg! Känner mig väldigt omhändertagen på ett bra sätt.

Än barnen då?

Jag läste på Newsmill och jag borde veta bättre än så. Om man läser på en site som i princip tror att erkänna barnfattigdom är att vara kommunist så är det meningslöst för en påläst människa att bry sig om det. Nu har Helena Rivière skrivit ett sinnesslött debattinlägg och säger, ordagrant (sic!) att inga barn går hungriga i sverige. Vilket ju helt uppenbart är en lögn. Det är självklart att barn går hungriga i sverige.

Jag VET barn som går hungriga i sverige idag. Det är inte barn med rökande föräldrar, det är inte heller barn med till föräldrar som äter på McDonalds eller köper dyra julklappar på kredit. Det är barn till föräldrar som fått en alltför stor tandläkarräkning en månad. Barn med sjukdomar som gör att deras syn ständigt försämras, föräldrar som kan få betala 3500 kr för ett par glasögon som är uttjänta efter ett halvår. Som får höra på soc att du inte får ersättning för glasögonen förrän du inte har några pengar kvar alls =en vecka är hen helt pengalös eftersom ansökan om ersättning för glasögonutlägg tar ungefär så lång tid att handlägga. Ergo= söka hjälp av anhöriga tills dess. Om man har några.

Det är svårt att kämpa mot fördomar om Ipads, cigaretter och coca cola när fattigdomen är så skamlig. När det handlar om att äta nudlar och havregrynsgröt och inte pizza. När man lever på gränsen hela tiden och oroar sig för sin ekonomi. Det går inte att kämpa för nån sorts upprättelse, att behöva försvara sina vanor inför alla och bli ifrågasatt för sitt eventuella engagemang för ”om du har ork att klaga kan du väl lägga energin på att söka jobb!” Som att det behöver finnas en motsättning i det.

Rivière väljer att offentligt gå ut och håna de hungriga barnen eftersom hennes politiska tillhörighet och medkänsla inte tillåter henne att ta sig tid att på riktigt sätta sig in i frågan. Och framtiden förlorar igen.

Läs bästa Kajsas artikel i Expressen om barnfattigdom.

Läs Nike Markelius som skriver om fas 3 i DN.

Läs i Aftonbladet om de vanvårdade barn som blir utvisade tillsammans med mamman, som inte får träffa barnen ensam.

Och som vanligt tänker jag, med lite hopp, att om idioter som Riviére kan få jobb (visserligen genom kontakter) kan uppenbarligen jag nå himlen. Själv. Men det betyder inte att jag saknar förmåga till konsekvenstänkande och bortser från de människor som inte har chans. Tanken att ”lite spill får man räkna med” är så tydlig i alliansens politik.

I’ve heard you guys has really small dicks

För att sänka sig till deras nivå alltså. Inte nyanserat, utan klassanalys eller ens någon som helst förståelse för deras situation så är det så jag känner när jag läser om hoten Åsa Linderborg fått när aftonbladet granskat högerextrema siter.

Man ska ju analysera och fundera på hur hatet växt sig så stort. Hur de där där männen faktiskt känner och resonerar MEN DE GÖR JU INTE DET! Resonemanget är så ihåligt att det faller sönder så fort en fingertopp nuddar vid det och ändå väljer alla dessa män, för det är männen som hotar med våldtäkter och övergrepp i hotbreven, att lyssna på ”nu får man inte ens-resonemanget” och feministhoror som vill ta makten och ”har du inte blivit knullad på länge lilla vän?”

Det är så fruktansvärt provocerande. Och jag tänker att hade jag varit bittrare, ensammare och mer våldsam hade det varit mycket möjligt att jag utnyttjat kontakter som har en lika tveksam syn på laglydighet som de där asen och som använder sina datorkunskaper på ett annat sätt än många andra. Som säger öga för öga, tand för tand och jag undrar vad de egentligen gjort men vågar inte veta.

Pun intended?

”Polisen lyckades inte KNÄCKA SKELETTkvinnans dator”. Rätt osmakligt i så fall om ni frågar mig.