punggreppet hela Norge snackar om
Är deppig för i princip allting. Det skiftar mycket nu. Jag är omväxlande ok/ledsen. Är rädd att jag helt plötsligt stöter på något som påminner mig om fina tider. Jag vill inte tillbaka men jag vill nog ha ett erkännande av något slag. Jag vill bara inte ha ett så stort avstånd.
Vill ligga inlindad i långa armar och ben just nu oxch pilla på skägg och tatueringar. Jag ringer och det är tidigt på morgonen och med sömndrucken röst pratar han, och vi och jag känner hur han doftar genom telefonen och jag undrar om det blir vi, om jag vill att det blir vi, om jag verkligen vill på riktigt. Om han kommer sitta på ett plan och längta och om jag kan ta emot. Och jag kan inte fråga för det är för farligt om han kommer och jag inte kan. Jag kan inte ta emot besvikelser så bra. Och han får inte vara mer ledsen nu, han förtjänar så mycket bra.
Jag har känt att det är bra på ett tag. Ni vet, bra med svåra saker, att det räcker. Igår var jag på butlers men lämnade vid kvart över 1 eftersom jag inte stod ut en enda minut till. Jag var inte så nykter att det var jobbigt på det sättet men det funkade inte i mig på något vis. Förstörde sulorna på finskorna men det går att fixa. Hade sett fram emot den här utgången och fyllan så länge och så blev det bara pfft. Ingen Ida och ingen Louice. Men men. Det kommer fler roligheter. Nästa år ska jag till exempel på bröllop. Jag spår också att ett barn kommer födas. Inte mitt dock.
Jallefall så var inte Ove där och inte tönten. Alltså, jag är så förbannat trött på honom att jag spyr. Blir arg på att jag kan vara en så jävla people pleaser ibland. Typ vill att alla är glada och ingen obekväm stämning och bla bla bla. Men tönten gör mig elak. Hör han av sig igen kommer jag unleash the fakking fury! Då kommer alla anledningar till varför han är så jävla fel fram. Går det inte in kommer jag lägga upp en skärmdump på vår (hans) sms-konversation på facebook. Ja ni kanske tycker att det är nedrigt men om ni bara visste hälften så skulle ni ge mig er välsignelse på ett guldfat.
Berättade jag att jag fick 3 meter paljettyg av Jenny, Jakob, Fanny och Milo?! Det var en av de bästa julklapparna faktiskt. I min brevlåda soon. Hade aldrig haft råd med det. Är dessutom förbjuden att handla något nu. Av mig själv visserligen men hey.
Skulle verkligen behöva krypa in i en famn nu. Är svältfödd på närhet, därav rädslan för att jag skulle falla för frestelsen, det vill säga, lägga mig i fel famn. Hade varit jobbigt idag. ÅGREN upphöjt i tusen. Men with a little help from my friends (cred till Nina!) så lyckades jag motstå diverse saker.
Usch, har känt mig som en tonåring denna julen, inte på ett bra sätt. Istället kommer minnen som jag spenderat år att förtränga fram och jag går och är arg och ledsen och bitter på allt och inget.
Jag har märkt att jag den senaste tiden (ju längre vi kommit i terapin) har utvecklat ett extremt undvikande beteende. Förut var det lite grann såklart men det satte inte igång ett flyktbeteende som nu. Saker jag gjort/gör för att undvika känslor alternativt konfronteras med rädslor:
Döljer min före detta bästis i nyhetsflödet
Inte fråga nån ifall de vill hitta på något av rädsla för att de ska säga nej
Undvika att söka kontakt överlag
Inte kolla på thrillers av något slag eller något som kan innehålla skrik
Inte prata om något jobbigt ens hos psykologen
Börja prata med en gång innan ens kompis hinner säga hur är det för då börjar jag gråta och ramlar ihop
Inte gå på gruppen för då kommer folk (jag inte känner) titta på mig PLUS att de kommer fråga hur jag mår, doubledanger
Inte svara när killar skriver på dejtingsiten vilket innebär att jag har dåligt samvete för att det nu ligger 30 + mail och väntar på svar (den duktiga flickans dilemma) och då får jag dåligt samvete för att jag inte är snäll mot mig själv
Undviker alla nyheter som har med våld eller på något sätt förnedrar kvinniskor
Undviker allt som kan göra mig arg -> i förlängningen ge ångest
Och nu gråter jag bara av att jag listar de här grejerna. Faan vad jag hatar att konfronteras med mig själv. Dessutom triggas jag av lite allt möjligt, såsom lukter och ljud. Ibland funderar jag på inläggning men jag vet samtidigt att det bara kommer få mig att må sämre i det här skedet. Jag vet också flera som varit inlagda på näl (där det råder ständig överbeläggning för att de är idioter som inte prioriterar psykvård plus att de är inkompetenta inom psykvård för övrigt) och som blivit riktigt illa behandlade. Dessutom skiftar mitt humör så. Jag vet inte om jag kommer känna såhär imorgon, vet inte ens hur det kommer kännas när jag ska lägga mig!
Och den enda människan som vet hur man närmar sig mig utan att jag känner press eller obehag är tusentals mil bort. Och jag undrar om nån kommer få mig att känna så. Att jag får dra mig undan utan skam. That’s the dream.
Överraskandet gick bra! Louice blev förvånad och ärligt talat tror jag hon även blev chockad. Nu kan jag slappna av. Har haft lite dagen efter-ångest. Brukar inte ha det.
Jag började använda proactive för en vecka sen och erkänner mig besegrad. Den är verkligen skitbra. Min hy har förändrats och har därmed inte hjärta att skicka tillbaka bra produkter. En av produkterna är en mask som man även kan ta på på finnar och ha under natten. DE FÖRSVINNER. Ja, på riktigt. Jag hade en innebrännare, en sån där som ligger och gror under huden och blir ful och äcklig. Den försvann på fem timmar. I rest my case.
Det senaste har jag flera gånger fått déjà vu-känslor. Helt jävla obehagligt när jag är medveten om att saker verkligen inte hänt. Det är inget som håller i sig utan kommer i korta glimtar liksom. Naturligtvis fick jag för mig att wikipedia det och i texten liksom blinkar ordet schizofreni. Det har alltid varit den sjukdomen jag fruktat mest och jag fick såklart hjärnan full av katastrofscenarion. Men så läser jag lite längre ner där fenomenet bland annat sammankopplas med affektiva störningar och tar det cool.
Har velat läsa den där nånting med Drömfabriken i evigheter nu och så pratade jag med mor och kollade om bibblan hade den (vilket jag alltså tänkte på själv i första hand men den har inte funnits) och vips så är den hemklickad till min dator. Gotta love e-böcker.
2012/03/12
Janetweiss
Lämna en kommentar
