He!

Blev inget soc eftersom min handläggare vabbade. Så kan det vara. Jag fick en ångestattack när jag fick en kallelse från radiologen, jag ska tydligen även röntga hjärnan. Jag tänkte att det var kört, EEG:n jag var på visade att jag har en allvarlig sjukdom. Sen pratade jag med Sara som lugnade mig och jag mindes plötsligt att läkaren faktiskt pratade om röntgen sist och det är möjligt att jag skulle göra både två. Känner mig lite som en försöksdjur men jag behöver ju i alla fall inte sitta inspärrad i nån slags bur. I alla fall inte ännu.

Nu längtar jag mest efter att köpa jordgubbar efter psykologen. Det känns som en mycket bra överenskommelse med mig själv. Jordgubbar är bäst.

Men mest av allt vill jag hångla med nån

Jag gjorde det igår visserligen. Med ett gammalt gymnasieraggs lillebror. Så är det när man blir äldre och är singel, man får börja hångla med (lagliga) småbröder istället. Tänker att jag ska fortsätta med spontanhångel några år till. Jag är inte färdig ännu. Eller det får man väl se. Om en viss snygging kunde ta och göra sig tillgänglig snart så.

Nästa helg tänker jag göra nåt kul. Har inte bestämt mig för vad ännu. Har fått sista ersättningen från försäkringskassan nu och kommer alltså gå i väntans tider cirka 2 månader till. Det känns inte så bra. Förbannar alla och en var av de ansvariga. Läkaren som glömde skriva läkarintyget i en månad främst. Jag är sur på allt möjligt. Och ledsen och rädd. Detta är psykisk terror.

Varför jag hatar vården?

För att:

• En kurator frågade om jag ”sagt nej ordentligt”.
• En sjuksköterska specialiserad på övergrepp (sic!)  sade ”det är bäst att du berättar vad du varit med om för våldtäkt innan jag går på semester”. Jag hade inte vågat prata om det.
• En läkare sade att man får förvänta sig kommentarer om sitt utseende om man, citat ”har urringat och är attraktiv”. Hette för övrigt Wolf. Jävla gubbjävel.
• Det tog 5 månader att få läkartid för läkarutlåtande, vilket innebär att det blir ett glapp i ersättningen på cirka två-tre månader då jag inte får några pengar.
• Läkaren som skulle skriva läkarutlåtandet glömde bort att skriva det i en månad.
• Klinisk fysiologi i Uddevalla påstår att de ringt mig och sagt att besöket är inställt på grund av sjukdom= Pappa och jag åkte 4 mil för att höra detta. De har inte ringt. De hade rätt nummer. Lögner med andra ord.

Jag har haft för mycket otur för att lita på vården helt enkelt. Och detta gäller ju bara mig själv. Vården är inte bra här. Psykiatrin är inte bra här. Akutpersonalen går på knäna men ledningen låtsas inte om det. En människa tar livet av sig på på en psykiatrisk avdelning och svaret från ledningen är ”det var så länge sedan det hände senast”.

Nästa gång jag blir kallad till klinisk fysiologi kommer jag ringa varje dag hela veckan innan och fråga om tiden fortfarande gäller. Det blir deras straff.

Just nu känner jag bara fuck you och vill begå brottsliga handlingar. Vill typ ha ett jobb i framtiden där jag enbart får undersöka och kritisera vården. Jag kommer vara den jag är, punggreppet hela norge, och sverige, snackar om.

Anyone up for it?

Idag gjorde jag spännande tester igen. Testerna var väl kanske inte så spännande som de var intressanta men nu ska vi inte vara petiga.

Det 1 gick till som att jag fick en bokstav och skulle komma på så många ord som möjligt under en minut. Nästa del gick ut på att jag skulle komma på så många ord som möjligt av 10, det verkade vara meningen att jag skulle göra testet tills jag klarade alla 10, det var i alla fall då vi stoppade. Tog två evigheter. Varje gång skulle jag beräkna hur många jag trodde jag skulle klara, det gick väl sådär. På del 3 gjorde jag ett test där jag skulle rita av en mycket komplicerad figur och jag fick se den framför mig hela tiden. Del 4 skulle jag följa en massa (utspridda) siffror på ett papper och dra en linje mellan dem. Sen kompletterades med bokstäver så att jag skulle dra 1A2B3C och så vidare. Del 5: Rita den komplexa figuren ur minnet. Del 6. Sen skulle jag räkna baklänges från 100-1 och dra av 7, alltså 100,93, 86, 79 and so on. Sen skulle jag räkna upp orden igen, i den ordning hon sagt dem, alltså dem från del 2. Sen figuren igen.

Nästa vecka ska jag, håll i hatten, dit tre gånger! Sen är min del klar. Kanske hjärnröntgen också? Läkaren har inte hört av sig så jag vet inte om hen kommer ihåg, men det var ju också hen som GLÖMDE BORT ATT SKRIVA MITT LÄKARUTLÅTANDE i en månad. Igen; En månad. Jag fick påminna. Jag skiter fullständigt i att de har mycket för sig, jag gör faktiskt det. Alla kan ju göra misstag kanske man kan tycka. Jaha, men då vill jag se statistik över hur många misstag personen gjort under en tvåårsperiod och bedöma om jag ska tycka synd om den efter det i så fall.

Idag fick jag ett (positivt) god damn. Sjukt nöjd för det var exakt vad jag behövde.

Imorgon ska jag fika med Zahra och kolla PLL! Tyvärr på olika håll men vad faan.

Jamen säkert!!!

Åååhhh, har ju varit hos läkaren idag, nej,  jag är inte sjuk, inte det minsta. Allt var tiptop (verkligen tiptop!)och jag kan faktiskt inte förstå att jag är såhär frisk när jag snart inte orkar sätta upp håret. Jag tränar ju, äter rätt och allting. Det enda var att B12 -värdet låg i nederkant. Ja ja. Vi får väl se om jag får komma till psykläkaren det här decenniet. Nu ska jag bearbeta det här. Får väl vara nöjd antar jag. Inget pepptalk nu tack.

The weather outside is weather

Idag är det en ganska dålig dag. Jag har börjat med en liten regel som funkar såhär: Jag får inte oroa mig för jobbiga grejer förrän dagen innan. Imorgon ska jag till läkaren och jag fasar. Jag har alltså ägnat allt för mycket tid åt att oroa mig för detta. Det är inte förrän 15.40 så jag hade ju kunnat avsätta tid till det imorgon istället men nej. Jag hoppas att läkaren är bra och förstående. Känner att jag får lite panik och tror att hen ska vara elak eller något. Vet att det är en läkare som är bra mycket över 60 och då kan man ju få för sig att den gärna tillämpar metoder som iskalla duschar klockan 5 AM och hardcore morgongymnastik.

Think happy thoughts imorgon snälla!

Rinexin igen…

En läkare skrev ut Rinexin till en anhörig idag. En läkare som samtidigt är medveten om personens andra mediciner för bland annat ångest och depressioner. Jag är starkt emot det, det vet ni ju. När jag använde den medicinen 2011 mådde jag sämre än någonsin. Jag fick extrem hjärtklappning, stark ångest och kände mig mycket orolig.

När jag läste bipacksedeln förstod jag varför. Nervositet och sömnsvårigheter är några av de vanligaste biverkningarna. Läkaren jag kom till efteråt verkade förvånad av att jag känt så stark ångest. No shit sherlock, det står till och med nämnt bipacksedeln, har du läst innantill? Jag började på egen hand skölja näsan med saltlösning med en gigantisk spruta varpå bihåleinflammationen försvann. Observera, en läkare jag känner berättade om sköljningen. Det jag blir orolig för är att man inte blir informerad ordentligt. Jag berättade noga vilka mediciner jag använde (för depression och ångest) och varför jag använde dem men ändå fick jag den utskriven.

Jag är ingen expert, jag har ingen läkarutbildning men jag läser noggrant och källkritiskt information om mediciner. Och ren fakta är att preparatet fenylpropanolamin är förbjudet i flera länder.

Att ta hänsyn till den enskilda patienten och se över biverkningarna innan utskrivning anser jag är a och o. Detta innebär inte att medicinen kan fungera bra eller hjälpa mot vissa problem men det är märkligt att läkarna jag och min anhörig träffat själva inte är medvetna om riskerna eller ens sett över biverkningarna.

Här finns lite skräckhistorier att läsa om Rinexin. Kärnfrisk och hälsosam kvinna fick stroke efter första dygnet med preparatet.

Läkare undrar om vi bedriver en alltför okritisk utskrivning av fenylpropanolamin.

Last beat of my heart

Jag vill säga att jag är all for att läkare ska sluta moralisera över människors livsval, de är ju just det, val. Debattören menar att det på läkarutbildningen finns en uppfattning om att vissa sjukdomar inte skall behandlas på grund av patientens livsval och det är ju naturligtvis befängt. Och när det gäller kopplingar som inte alls är särskilt belagda ska man jävlar i min lilla låda låta bli. Förutom att jag tycker att David Eberhard är ganska enkelriktad och missar viktiga poänger i sina ”analyser” av samhällsproblem (se hans bok om trygghetsnarkomani och hans uttalande om att unga människor söker sig till psykiatrin för att deras hund dött. I så fall borde hunddöd rimligen falla in i kategorin eftersom han här menar att läkare inte skall blanda sig i orsaken till sjukdom) blir jag även enormt irriterad på det här med att ständigt använda sig av guilt/honour by association. Det gör ingen poäng! Förutom möjligtvis hos samma människor som tycker det är jobbigt att inte få äta kött under två! hela! dagar! då de går på festival. Sen att han tar upp alkohol på sjön, bitch please! Där handlar det faktiskt även om andras säkerhet.

Störningsmomentet nummer 1. Om man vill ta billiga poänger, ja då fungerar guilt by association säkert, Hakelius gör det till exempel ständigt och har fortfarande en hyllningskör. Men när man argumenterar i en fucking debattartikel, get yourself together man! Nej, jag tycker inte heller att man ska förbjuda rökning utomhus eller snus på jobbet. Men det här med att göra Hitlerjämförelser hela tiden, åh, ja han var hälsosam men se, seeee, han var också en hiskelig diktator!!! Det känns jävligt old faktiskt.

Life goes…on?

Sooo, quick update on my doctors appointment! Jag träffade en man som hade ett mycket konstigt förnamn tyckte jag. Det var bara det att han egentligen hette Janousz i förnamn och inte efternamn. Min kusin heter det nämligen i efternamn, det är svårt att veta vad som är vad. Jallefall. Det tänkte jag lite på när jag kom in och blev lite distraherad, därav omnämnandet.

Han var trevlig och tillmötesgående, frågade och lyssnade och det räckte gott. Jag berättade om mina besvär med venlafaxinet, att jag svettas helt kopiöst och fått dålig balans vilket han sa var en mycket vanlig biverkning och tyckte att eftersom jag känner att jag närmar mig ett hypomaniskt skov att jag helt enkelt skulle sluta. Jag äter andra mediciner så att det borde inte bli ett jätteproblem. Sen fick jag en lugnande som jag ätit tidigare och som man inte blir tillvand (grammatiskt korrekt?) av för att minska eventuella ångestattacker. Det blir bra det här.

Men om jag blir ledsen den närmsta tiden får ni linda era ord i sammet. Annars kommer jag att unleash the fucking fury och det blir inte det minsta behagligt.

Sur på att det är helgdag. Man borde avskaffa det. Man kan inte åka till tygladan och handla tyll exempelvis. Jag kommer vara fin på bröllopet. Tio meter ska jag köpa. Kanske imorgon, måste ju sy i tid. Ska inte vara ute i sista stund denna gång minsann.

Dom jävlarna ska skjutas och så vidare

Idag har jag solat och cyklat till hemköp och sen Louice. Jag köpte jordgubbar och så solade vi lite till. Jag är så glad för våren.

Den som totalt ointressant och dum ringde mig i natt. Jag accepterar inte booty calls av de jag inte vill ha sex med. Jag svarade inte så då var tydligen fem missade samtal helt acceptabelt. Jag tycker att det minst sagt är oroväckande. Förut fick jag bara sms, nu har det eskalerat till samtal. Eller ja, det blev ju inga samtal eller möten men ni fattar.Jag önskar att nån jag tycker om kan ringa istället. En fin en, tack.

Imorgon ska jag sola och gå till psykologen. Det första är trevligt i alla fall. Har läkartid den 16/5 och bävar. Läkare fattar inte riktigt det här med taktkänsla utan tycker till exempel att det är ok att dra ner tröjan på en patient utan förvarning. De läkare jag stöter på i alla fall. Passande inom psykiatrin särskilt och när de vet min problematik. Nästa gång blir det faan mord (kanske främst skäll) om jag är med om en obehaglig läkare.