I once was lost

Usch, idag går jag mest och angstar för en kompis som var med om en svår sak. Jag blir galen på mig själv för att jag inte vet vad jag ska göra. Avvaktar så länge. Min stackars lilla vän. Men nog om detta! Nu har jag tänkt på det intensivt i typ två timmar.

Korsetten var såklart liten som jag befarade. Motsvarade inte alls xlarge utan medium när jag mätte den, köp inte! Täskigt. Jag ska ha den i alla fall. I värsta fall får jag sätta lite tyg bak så det inte ser allt för dumt ut. Man fick med ett par stringtrosor också och jag skrattade ihjäl mig. Min xxs-kompis (jag brukar alltså inte kalla henne så, bara nu och det är alltså ingen överdrift) fick inte på sig dem. De. Var. För. Små. Det är ju helt sjukt. Jag såg i alla fall ut som jag ville (ungefär) i korsetten men behöver längre band och en vän som drar åt den, vem? Vet ni hur svårt det är att dra åt en korsett själv? Det ska jag tala om för er. Man blir liksom anfådd. Då är jag vig och även om min kondition inte kommit igång ännu så fick jag ta i för kung och fosterland. En rolig grej är att säljaren hette Ted Wang. Då är det nästan värt det.

 

 

Hämnd

Har en hata människor-dag. En sån där det känns som att de flesta människor är ignoranta idioter. Ett tips är att då inte kolla på sex and the city. Jag förstår mig inte på människor vars enda intresse är att tala om relationer och kläder med sina vänner. Och det här ”åh vad fruktansvärt att flytta från manhattan för att man behöver större lägenhet!” Eh.

Såg på Whitney i lördags. Hon sa att hon hade en t-shirt med texten ”I don’t work for the post office, but I will inspect your package”. Måste. ha. ett. sånt. plagg. Inte när jag går ut kanske. Känns som att det kommer slå tillbaka av någon anledning.

Snart slår det fina trädet vid den fula kyrkan ut. Då är det vår på riktigt.

En twittrare skrev att hen inte låg i riskzonen för bidragstagande eftersom hen var ”medelklass, ganska intelligent och ansvarstagande”. Jag dör skämsdöden. Tänk om allt var så enkelt. Och jag hatar egentligen att använde uttrycket ungdomligt oförstånd men i det här fallet är jag beredd att ta till det. Facepalm eller vad man säger nuförtin.

Har förresten fått lite fina nyheter om det där hemliga ni får veta om ett år eller nåt. Det känns lite som att jag fått en fin gåva. Trots att det är jag, JAG som åstadkommit det SJÄLV. Lite håller jag det nog för mig själv för att jag vill inte ha G R A T T I S. Vill inte bli grattad eller shit vad kul! för då blir jag så plågsamt medveten om att jag inte lever mitt liv som jag vill, för att jag inte orkar plugga, för att jag aldrig får grattis annat än på min födelsedag för att inget jag gör ger någon form av status eller glada tillrop. Jag presterar inget som har värde i samhället. Det gör jävligt ont ibland. Inte alltid, jag är ju bra. Jag vet det också.

Nu ska jag baka något ur Linas Tårtor och cheesecakes (utan ägg och mjölk.) Hon har skrivit flera veganska bakböcker och jag väntar på den glutenfria som jag ska ge till en kompis vars son inte tål…ja, väldigt mycket. Jag tycker att ni ska kolla hennes site faktiskt. Hon är väldigt bra och mysig också.