Snart har jag gjort ett videoinlägg till er. Blev sjukt spänd och känner inte igen min röst. Tänk att det gör en nervös.

Jag ler fortfarande till då och då. Jag tänker ge med mig. Inte kämpa emot pirrandet. Alltså riktigt pirr, inte sånt mellan benen, då kallar jag mig kåt. Väldigt länge har jag kämpat mot såna känslor. För att jag inte vågat ordentligt. Jag är inte en människa som kan ge sig hän. Jag hårdnade en gång. Men nu är jag banne mig lite betuttad. Om än försynt. På mitt eget vis. Trots all kärleksbrist och trasighet och fransar. Eller hur säger han, den gode Adolphson.

Har ställt en orkidé på bordet som mor skall vakna till. Jag hoppas att det gör henne glad. Jag tror att hon trodde jag glömt bort henne idag, det hade jag inte gjort. Och nu ska jag sminka av mig för jag har svettats klart nu. Cyklade ifrån Louice nämligen och har svettats i sådär en halvtimme. Och så ska jag sätta mig på balkongen och lukta. Måste andas ett tag så att jag inte glömmer det nu under regndagarna.

Annonser