Hej hej blogg! Igår var jag ju på bröllop. Det gick faktiskt bra. Fast det tänkte jag nästan. Very well, vigseln hölls i västra tunhems kyrka, en av de vackraste kyrkor jag vet. Det är fina färger och dekorationer som liknar kurbitsmålning. Japp, den är från 1700-talet. Jag grät ju såklart, är det något nytt tror ni? De sade ja väldigt tydligt och det gillar jag. Som att de övat. Precis så gjorde Jim när han och Jenny gifte sig. Lolz.

Agnes var så himla fin. Jag såg klänningen innan och gillade den jättemassa. Hon var orolig att det inte var hennes stil men jag sa screw that, du gifter dig förhoppningsvis bara två gånger och då får man passa på att ha något man älskar även om det inte passar en. Fast det gjorde ju det.

Jag satt bredvid Agnes ingifta faster i kyrkan. Hon var en sån där enkel människa som säger saker rakt ut istället för att tänka dem. Jag kan andas lite bättre då. När människor frågar om ens sjukdom är liksom lättare än att de tystnar så att man går och angstar efteråt och undrar vad de tänker om en. För ett tag sen bestämde jag mig för att sluta ha ångest eller skämmas för att jag är sjukskriven. Det går sådär. I alla fall bättre än nu för igår fick jag öva cirka 65 gånger.

Festen hölls på Restad gård, närmare bestämt Villa Hehrne, doktor Hehrnes hus är festlokal numera. Det har varit mentalsjukhus på Restad och därför är omgivningen helt fantastisk, man ansåg att vilsam miljö hjälpte tillfrisknandet. Förutom tortyren gillar jag den tanken, har ni sett var avdelningarna ligger nuförtiden? Om man inte var deprimerad innan blir man det. Min pappa avskyr Restad. Han tycker att ångesten sitter i väggarna men jag blir lugn. Kanske känner jag mest av lobotomeringarna?

Jag var placerad bredvid en studiekamrat till Agnes och hade väldigt trevligt. De läste energisystem och därför hade vi väldigt intressanta miljödiskussioner. De var bra människor. Jag upptäcker hela tiden vad nyfiken jag är. Inte vad folk gör i sovrummet, det får de gärna hålla på med ifred men vad folk arbetar med och vad de har för intressen. Det ger faan jättemycket. Jag tror att det är en väldigt bra egenskap.

Jag gick undan några gånger utomhus och folk kom och frågade hur det var med mig. Jag sa som det var, jag mår bra men behöver en ljudpaus då och då. Kanske tyckte de att jag var konstig men det bryr jag mig föga om.

Det negativa var alla tal. Det var en miljard tal, eller nästan lika många, 8 stycken. Vi blev avbrutna i samtal hela tiden. Men trevligt som sagt.

Min arm efter att jag hållt en glitterväskaunder min arm i ex antal timmar.

Det enda jobbiga var att jag råkade ta en nationalekonom på snoppen. Var lite pinsamt faktiskt. Jag blev generad och han blev generad and so on. Och när jag lämnade festen likt Askungen precis före tolvslaget föll min klänning i trasor. Eller nåja, överdelen i alla fall.

Jag kände att tolv timmar i okända människors sällskap räckte. Jag åkte till stan och gick till butlers där Sandra, Åke och Rickard väntade. Det var rätt kul förutom att mina fötter var slutkörda och alla kom fram och frågade var jag köpt min klänning. Alltså, kul att höra att man är fin men det var lite jobbigt.

Annonser