Det kom en känsla att vara tråkig, tillgjord och ointressant över mig. Jag måste således lufta detta. Känner mig extremt bipolär helt plötsligt. Skiftade på två sekunder. Känner mig ensam och lite needy. Det är jag egentligen inte, ofta tror jag att jag skulle må bättre med folk omkring mig men vet att om det väl var så skulle jag bli obekväm. Jag pratar på internet istället.

Förresten har inte mindre än tre gamla internetflings efter min tid som riksslampa hört av sig denna vecka. Har inte svarat nån, mest för att den ena är otillgänglig och störig, försvinner i långa perioder och så vidare och de andra två slutade svara på sms. Jag är inte en som ligger på då, om man skickar två sms med några dagars mellanrum och inte får svar orkar inte jag hålla på att tjata, känns ovärdigt. Har inte tid för strunt. Och jag avskyr den där dåliga stilen där man slutar höra av sig för att man träffar en annan, skaffa hyfs människa, berätta det! Jag har några gånger sagt det, ibland har det varit asjobbigt för att man vet att personen tycker mycket om en, ibland enklare. Men det känns så himla mycket bättre, jag lovar! Av nån anledning över uppfattningen om att kvinnan är skör och bräcklig och är dessutom så kär så kär i mig. N E J. Det är inte omöjligt att det är tvärtom. Kanske blir hon lättad. Då hade du sluppit det där dåliga samvetet (om du har det) rätt snabbt. Jag blir dessutom hellre dumpad snabbt som ett plåster än att jag ska behöva gå och noja. Men det är nästan alltid mer irriterande än ledsamt.

Då kommer jag osökt in på en sak jag är jävligt trött på, nämligen vuxna människor som inte kan sköta sina relationer! Det gäller såväl vänner som älskare.

Det kan gå i perioder det där, man umgås med olika människor och så, det är inget fel med det, men när en person liksom får ansvaret för att hålla igång en relation (som båda vill ha då) så blir det som ett väldigt tråkigt och sårande jobb.

Eller det här; En kompis är en dålig vän och beter sig illa men det finns alltid någon (tjej) som förstår honom för han är ”så ledsen över det här”. Jamen han får väl säga det till mig då! Själv!

Jag kanske ska skriva en bok i etikett i relationer också. Här inriktade jag ju mig på killar eftersom det är dem jag har förhållanden med. Kan inte vara så jobbigt att hen-na alla istället.

Ja ja. Det handlade ju egentligen om hur jag kände mig. Jag överlever nog. Bara lite nedstämd.

Annonser