Får man hata sig själv lite ibland? Känner mig så jävla trött. Jag känner mig liten. Som att jag styrs av människor. Som att jag är helt beroende av människors gillande och godkännande. Det brukar inte vara såhär. Jag ser mig som rätt stark. I alla fall ganska ofta. Men nu, jag vet inte. Något hände. Ska till Göteborg imorgon. Känner mig inte så fit for fight. Vara ljuvlig, öppen och sådär vacker. Jag är ju inte det nu. Jag är sårig, tom, bräcklig och ful istället. Var det bra så?
Jag är inte ens bäst sådär i början nu.

Så fick en person upp ögonen för mig. Igen. Antagligen för att jag skulle träffa vännen. Det är i perioder det händer och jag känner mig så utlämnad.

Så blir det Stockholmsdags igen. Fick mail idag från fina, trevliga människan. Lunchmöte i oktober. Smaka på det;
L u n c h m ö t e. Känner mig handikappad när det gäller sånt här. Men då, Stockholm. Och då, påbörja eller avsluta en annan sak. Det är nog bra vilket som. Jag tror det. Om det skall avslutas så blir det för alltid. Radera kontakter och blockera. Det är nyttigt det också.

Annonser