Jag blir galen! Var på vippen att ringa några dåliga ligg nu men kämpar med näbbar och klor för att hålla mig på mattan här. Ringer istället han jag inte kan ligga med för att han är över atlanten. Så pratar vi lite och sen gråter vi tillsammans och saknar. Vafalls? Frågade nån varför vi inte är ihop? För att han bor långt bort, pluggar/jobbar där och jag är orolig för att jag bara vill ha honom kvar för att HA honom, inte vara ihop, för att han fått mig lite mer hel. (Jag vet väl hur det lät, skit i det!) Vill inte vara elak mot den typ viktigaste personen (well) som finns. Man kan diskutera hållbarheten i ett sånt här förhållande, självklart men nu är det såhär. Vi saknar och pratar helt enkelt. Ja, lite putt är jag men det går fler tåg. Äh, orkar inte förklara mer.

Ps. Idag grät jag när jag såg avsnittet av How I met your mother där Marshall blir advokat. Sen grät jag för att jag såg en gubbe på stan som hade svårt att gå. Sen grät jag för att min mamma hade maten färdig när jag kom hem. Alltså; Jag gräääät inte men blev tårögd och darrade på rösten.

Annonser