Hör det till åldern att ens bröst typ takes a hike downhill och att det hela utspelade sig under ganska exakt en månad? Jag förstår ju att kroppen kommer att förändras och man gör ju alltid saker större i sitt eget huvud men jag vet inte. Det känns ändå lite surt typ. Ja ja. All’s well that ends well. Så vi får väl hoppas på att jag fortfarande kommer vara lika snygg i alla fall.

Min kropp förefaller förfalla. Jag är tröttare än trött och känner mig småsjuk hela tiden. Jag ska ska ska gå till doktorn för nästan alla säger att de blivit bättre med levaxin. Och det kan liksom inte bli sämre av att gå till doktorn. Om inte läkaren är hemsk då. Men det går ju också att komma runt det med.

Skulle träffat en kille i fredags ju. Tyvärr kände jag mig hängig och dann så jag sket i det och satsade istället helhjärtat på Louice. Det vill säga, vi kollade film. Killen får vänta. Det roliga är att jag haft honom aslänge i telefonen som Räntei därför att jag inte orkade skriva ner hans namn ordentligt när jag träffade honom för då var jag full. Ok, JAG tycker i alla fall det är roligt. Ni kanske får veta vad han heter nån gång men det blir nog bara hångel så då känns det bättre att han lämnas nämnd som Räntei.

Nu ska jag fortsätta sy på en elefant. Och kolla på en till serie.


Annonser