Igår var jag på nyårsmiddag. Villade bort mig i den nya, posh Strömslundsdelen och blev felinformerad av en jävla gubbe som bodde mitt emot. Det regnade asmycket också. Men! När jag väl kom in hade jag jättetrevligt. Det var bara jag, Mikaela, Daniel, Alicia plus Daniels syster Kicki med man och Adele. Japp, efter sångerskan! Vi åt i alla fall skitgod mat. Åkte hem före tolvslaget och det var rätt skönt, det är ändå gemenskapen jag är ute efter och vi hade så kul. Jag fick leka med två bebisar och hänga med roliga människor. Så det var bra. Ska fira mer nyårsaftnar på detta low key-vis.

Annars håller jag på att gå under här i och med att mamma och pappa varit lediga hur länge som helst. Pappa är dessutom sjuk och ingen är en sån dramaqueen som min pappa. JA, du är sjuk, JA du har ont men sluta klaga eller gå till läkare! Hatar när man gör sig till någon sorts martyr, här må jag vara elak men jag har minsann haft minst lika jobbiga sjukdomar och håller inte på att älta det tusen gånger. I alla fall säger jag inte ”jag kan inte andas snart”/”orkar nästan inte sitta upp längre”/”hur ska jag kunna jobba imorgon”. Det är så jävla irriterande! Särskilt som att han inte hade nån sympati när jag hade dubbelsidig lunginflammation och på riktigt inte orkade gå ut i köket och ta en smörgås. Tänker absolut inte tycka synd om honom. Orolig, ja, men tycka synd om, nej.

Annars går jag mest och väntar på min julklapp från systerfamiljen. Paljettyg. Hoppas det är tillräckligt till en kjol, annars kan jag göra tusen toppar! Imorgon ska jag till psykologen. Har längtat efter henne faktiskt.

Just nu är jag lite putt och har ingen lust att tala om varför. Men det behöver inte vara en negativ sak antar jag. Har även ringt ett fruktat samtal till frun till den gifte mannen som ljugit. Hon blev ledsen fast jag tröstade bra, har ju bevis men hon sa att det inte skulle behövas och hon blev inte arg. Så det gick väl så bra det kan antar jag. Nu har jag tagit lugnande medicin i alla fall.

Kom på att jag ska flirta mer i år. Ronja berättade i fredags att den där kvällen när hon bad om att vi skulle få komma in på butlers gratis för att vi hade bra bröst (I know, höll på att dö) så charmade jag tydligen busschauffören något enormt (oh well). Han stannade nämligen för oss där ingen busshållplats var och var sur men blev jätteglad sedan jag smickrat honom. Även om inte dettta var en flirt kände jag att jag verkligen kan vara jättecharmig. Undrar när jag slutade med det?

Annonser