Har seriöst kommit till punkten i livet då jag funderar om barn är en så himla bra idé ändå med tanke på världsläget. Jag vet inte om jag är nojig efter min senaste pregnancy scare eller om det är en allvarlig fundering men alltså. Kommer det bli nazityskland här? Kommer det bli a battle against the idiots och kommer vi smarta att förlora? Jag vill inte tro det. Men vill jag att mina barn växer upp i en sån här tid? Är det en naiv tanke som plågat alla eventuella föräldrar i alla tider kanske.

Samtidigt kan jag väl inte leva hela livet som en amerikan heller, rädd för allt. Ja ja, barn finns inte på agendan förrän många, well, kanske 5 år fram i tiden i alla fall. Får lära mig att inte ha extrem framförhållning.

På ett sätt kan jag ju känna mig lite obstinat. Skaffa barn med mitt ex till exempel, det måste vara det ultimata rasförräderiet för islamofoberna. Så nej, jag kan ju inte undvika att skaffa bebisar bara för att några grobianer med sorglig uppväxt tycker det. Vem har inte haft sorglig uppväxt förresten? Vi kan ha en uppväxtbattle, grobianerna och jag.

Annonser