Men jag älskar min psykolog. Det vart ett framsteg idag om man kan kalla det så. Hon är väldigt försiktig, lyhörd för hur jag reagerar. Vi pratar om platser jag inte kan besöka och ord som är svåra. Jag har så länge försökt förstå mig själv. Förstå varför jag reagerar på vissa sätt och jag har slukat facklitteratur som att det inte finns en morgondag. Vi pratar om det kanske är så att jag hellre intellektualiserar traumat än förklarar känslorna kring det för att göra det gripbart. Och det är nog ett av de största genombrotten jag gjort.

Annonser