Hej dagboken!

Idag tänkte jag berätta om EEG:t jag gjorde. Eller, det var ju inte jag som gjorde det men jag var i högsta grad inblandad. Detta kommer att bli en lång berättelse så skit i att läsa om du inte vill höra alla detaljer, jag tar inget ansvar för uttråkning. Ok.

Jag kom till en väldigt trevlig sköterska som började att säga att ”det blev väl lite dumt när du skulle göra det här sist så vi ger dig reseersättning och det är väl i alla fall något” = underförstått, de hade inte kontaktat mig. Men nu var jag på NÄL och inte det där skitsjukhuset och det var ju inte sköterskans fel. Jallefall!

Det som tog mest tid var att sätta i och ta ur elektroderna. Själva behandlingen tog inte så lång tid. Jag fick sätta mig på en stol och bli ritad i huvudet med en whiteboardpenna. Hen markerade på mitt huvud var elektroderna skulle sitta. Sen fick jag sätta/lägga mig på en sorts liggstol. Där fick jag några sorts lappar med gelé på i huvudet och så fäste hen elektroderna i dem. Jag sa att det måste vara lättare på skalliga personer men nej, nödvändigtvis inte för de kan ha hårdare skalp på något vis som jag inte riktigt fattade fast samtidigt gjorde jag det.

Sen fick jag sitta med elektroderna på huvudet och blunda. Då och då bad sköterskan mig att titta kort, och så fortsatte det så i en kvart. Sen fick jag andas fort i tre minuter, som att jag sprang och blunda hela tiden. Det var kul fast jag blev torr i halsen. Efter det tände hen en lampa som blinkade samtidigt som jag fick blunda och titta upp då och då.

Jag tror att det där ljuset i tunneln, sådär som folk som nästan dött upplever beror på nån sorts stimulans i hjärnan som de där lamporna gav. För det kändes som att man liksom drogs mot ett ljus omgiven av väggar. *Numera proffs*

Sköterskan var jättetrevlig och vi pratade om allt möjligt. Det var rätt trevligt och kändes lite som att jag var hos frisören.

Annonser