Det är skönt med dessa ytliga inlägg efter debatt om näthaters och äckel. Läser bara livsstilsbloggar och mys nu, sånt jag hatar egentligen. Jag färgar håret, klipper mig, nitar mina kläder, läser Rocky, sminkar mig, syr, spikar och sågar brädor till en hylla jag gör i garaget.

Har ej tittat på uppdrag granskning men vet allt och jag har sett den delen av helvetet om än ej på en skärm. Utan att go all Oprah on you så är den typen av ilska jag känner inför detta inte konstruktiv. Jag känner mig bara skitarg och vanmäktig. Jag är rastlös och försöker träna för det ska ju få ut ilska men det är sån jävla propaganda att jag kräks. För det enda som händer är att man blir trött och arg, det är nästan värre.

Jag pratar med Joe som berättar om sitt eget helvete. Om hur männskor blev djur och att han till slut inte förstod vem han skulle skjuta på. Hur han bevittnade övergrepp mot vänner, av vänner. Hur han tvingades ut i ett meningslöst krig som han protesterat mot. Hur han fick starka sömntabletter som till slut gjorde att han inte mindes sina barns uppväxt.

Det är svårt för mig att förstå det där, att vi är så lika ändå.

Jag drömmer mardrömmar i sömnen, lite fnatt ni vet sådär. Och det enda jag vill göra skjuta vilt omkring mig.

Annonser