Jag ska simma imorgon. Lagom till det fick jag kroppsångest och blev därefter sur. Sluta tänka på dina lår ville jag skrika till mig själv. Det kanske jag gjorde också. Sen pratade jag med Sara och det hjälpte såklart. Sara är skitbra.

Jag klickade mig in på ett antal bloggar, en del (läs många) var ledsna och jag fick såklart panik för att jag inte kan hjälpa till. Jag försökte pigga upp mig själv (igen!) med att titta på AJ MAST DO SAMFING ON THE PÄJPER!!! men det gick väl sådär. Försöker hitta roliga klippa och det är ju många djurklipp i rörelse. Av nån anledning är djur som låter som människor extremt roliga. Och bebisgetter som hoppar på sina kompisar så att de välter. Det gillar jag.

Sen tänkte jag göra nån riktigt obeväm på facebook och gå in och gilla alla personens bilder. Det hade varit väldigt kul. Men jag är mesig. Alltså, inte på nån speciell person utan lite vem som helst. Men det finns så många saker betänka först, som att jag måste ha en okomplicerad relation till personen. Möjligen min syster. Hon skulle nog dessutom tycka att det var roligt. Men. Om nån blir obekväm på riktigt projicerar jag liksom tillbaka den känslan på mig själv och då får jag ju bara ångest. Igen.

Jag har funderat på om jag ska åka till badhuset tidigare och simma några längder innan Mikaela och Alicia kommer, jag älskar ju vatten och klor och vill vara i så länge som möjligt. Ungen kanske bara skriker eller bajsar och då är det ju mindre trevligt för mig. Får se och jag kan utmana mig själv så mycket. Det är ju så bra med skjuts de dagar som kan vara lite ångestfyllda.

Jag lyssnar på Dusty Springfield, hon spelades sönder när jag gick i gymnasiet. Tror Jenny lånade Dusty in Memphis på biblioteket och vi blev frälsta. Breakfast in bed alltså. Hon säger, det är lugnt, torka tårarna på min klänning, hon har sårat dig igen. Att ligga med ledsna killar låter kanske inte vidare attraktivt men hon tröstar väl honom först antar jag.

Ni vet (of course!) det där avsnittet i vänner när Rachel försöker lära Joey att segla och börjar skälla på Joey som hennes pappa gjorde. ”I was trying so hard not to become my mother, I didn’t see this coming” säger hon. Jag har haft den känslan nu, flera gånger. Jag tycker om min mamma, jättemycket till och med men när man märker att de där egenskaperna som man stör sig på börjar komma drar man öronen till sig, man vill liksom inte bli sin mamma. Det är bara det att jag inte märkte när, var eller hur jag började låta som min pappa när jag skulle komma ur en besvärlig yogapose.

Nu får jag gå och smörja mig med något så att jag inte får inåtväxta hårstrån. Och sova borde jag också göra faktiskt.

Annonser