Jag har visserligen varken hennahår nor var aktiv på 70-talet men denna krönika av Hakelius gjorde mig på så gott humör. Dels för att han fortsätter odla den uppenbara (och extremt pinsamma) lögnen om att ”feministernas” kamp för att kvinnor ska få samma rättigheter som män beror på att vi anser att kvinnorna är godare än männen, och dels för att han är så trög. Jag känner lite, man kan inte vara så trög, är han en konstinstallation av Anna Odell?

Han berättar att han fått ett dåligt råd. Att se Borgen som handlar om en kvinnlig statsminister och konstaterar att Borgen är fulkultur och en orgie i dåligt skådespeleri men feministerna(vilka feminister?) har bestämt att det är bra, hence= bra kultur. En sorts feministisk k-märkning you might say. Jag fattar att en krönika inte kan ha en källförteckning men det vore kul att få det på hans texter.

Typ såhär skulle det stå: ”Man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp, man i övre medelåldern på Hemköp.”

Låt mig statuera ett litet exempel på varför ”kvinnor är goda”-argumentet faller platt:

Jag anser att jag har rätt att befinna mig ensam ute på gatorna mitt i natten och jag gör det, jag går hem själv. Det beror på att jag är av uppfattningen att alla män inte är onda monster som inte kan tygla sina ”lustar”(maktbehov).

Det är så jävla enkelt, det är basic men Hakelius bemödar sig inte att läsa något som inte finns att tillgå i skinnband. Han hyr en serie som är ”hyllad” (again, av vilka?) och skriver något oinspirerat och virrigt om hennafärgade feminister.

Det är nämligen så Hakelius, att feminism inte är ett enda homogent begrepp.  Det är likhetsfeministerna (som jag själv tillhör), det är särartsfeministerna, det är liberalfeministerna och vänsterfeministerna, ni hör ju. Jag kan säga med en gång att jag har extremt lite gemensamt med Anders Borg och Rigmór Robert, likväl väljer de samma benämning som jag.

Vi ska väl ha med ett citat ur krönikan här också?

”Det är något outhärdligt muggigt med det. I botten finns en idé. Jag tror att idén är att tafflig oproffsighet är ett bevis för att just kvinnor är goda. Det är en fördom som odlats av feminister själva. Genom hela kvinnokampen går ett hennafärgat stråk av glorifierad oprofessionalism. Görs det musik ska det vara kastrullock och talkörer, görs det radio­program ska de låta som om de gjorts av högstadieelever i en närradiostudio. Det lökiga är det äkta och det äkta är det goda.

Det finns inget så tydligt tecken på härskarteknik som det här. Han vill trycka till lite feminister helt enkelt. Vilka som helst. Hakelius är inte dum i huvudet, han bara använder sig av ett kackigt argument för att få fram en (dålig) poäng. Det är bara det att det börjar bli riktigt pinsamt, (citat pappa).

Värt att notera är att han är gift med Susanna Popova som skrivit boken Elitfeministerna, en bok där hon ogiltigförklarar Beauvoirs argumentation eftersom Beauvoir hade en relation hon inte ville ha(alltså what?!?!?!) På riktigt. Det säger mycket om deras omdömen, att de är gifta med varann. Ok, cheap shot men ändå, roligt.

Förresten! De feminister som troligen skulle omfamna begreppet ”kvinnor är goda, män är onda” torde ju vara särartsfeministerna som anser att kvinnor har ett oh! så mycket större känsloregister än män, män är kallare (,män kan inte hantera småbarn för de har för okänsliga fingertoppar…) ergo= Man ska uppvärdera kvinnliga värden som att ta hand om hem och barn, att vara känslig är fint och yada yada yada (för att citera George’s dejt). Men jag skulle knappast tro att det var dessa feminister som gick i bräschen för rösträtt, dagisplatser, kastrullocksbankande och hennafärgning.

Det tråkiga är attt dessa förtryckarmentaliteter framställs lite skämtsamt av Hakelius&co. Sådär som i skolan när man var tvungen att skratta med gråt i halsen åt ett vidrigt skämt. Nu gråter jag visserligen inte längre utan skriver eminenta texter och skrattar åt galenskapen.

Men lika trist är det ju ändå. Jag hoppas det blir bättre, I have a naive and ridiculously optimistic dream som en klok kvinnopartajare sade en gång.

Annonser