Jag ska ju till Färgelanda i juni och har eventuellt tjatat till mig att besöka en avrättningsplats tillsammans med Ronja och Jon. Jag brukar alltid få förklara mig nånstans här och berätta att jag inte alls är morbid men hey, det är vi alla lite till mans så skit samma.

Jag försöker guida mig själv till närmaste avrättningsplats och det går sådär. Sen kom jag på att jag kan kontakta hembygdsföreningen så I’m on it!

En sak som ofta kommer upp när jag berättar och diskuterar avrättningar är att människor förr måste ha varit morbida. Att de besökte avrättningar för sitt höga nöjes skull. Och det är inte riktigt sant. Alltså, scuse me för undervisningstonen men detta är så intressant!

Avrättningar säger väldigt mycket om dåtidens syn på döden. När man tog livet av sig var man en självspilling som inte fick begravas på kyrkogården. Man fick en enkelbiljett till helvetet och var doomed! Men vid avrättningen bad prästen för dig och du fick syndernas förlåtelse. Komma in i himlen. Ganska intressant you might say. Att det var värre att ta livet av sig än att döda nån annan. Undrar hur många av de dömda mördarna som gjorde det för att få dö själva.

Det som verkar glömmas bort i synen på dödsstraffet ur ett historiskt perspektiv är även personerna som bevittnade avrättningen fick syndernas förlåtelse. Man gick dit och såg en person dö och fick själv ut något av det, själsligt i alla fall.

När man vet det tycker jag inte alls det är konstigt att det blev ”folkfest”. Jag har läst det ordet i samband med avrättningar flera gånger, i nutida källor. Det är lite trist, man sätter ju det inte i dåtidens sociala kontext! Att många flockades kring stupstocken berodde till stor del på viljan att hålla sig väl med gud. Inte för att folk säkert inte njöt av avrättningar ibland, goreiga detaljer och så men jämför med dagens underhållning ”Cleveland – 10 år i skräckhuset”. Och kom inte och säg att ni bara tittar för att förstå eller annat skitsnack. Ni vet och jag vet varför vi gör sånt.

Jag tror jag vet vilken plats som ligger närmast stugan. Vad jag däremot inte visste var att det finns en runsten på tomten! Berget jag har lekt på 1000 gånger. Ahhh, del av historien, ”alla tiders barn…” och så vidare.

Folktro och historia är faan mina favoritintressen! Känner också av behovet att släktforska. Nu ska jag tränga ut de där gubbarna i västgötarummet eller vad det heter. Kanske engagera mig i en hembygdsförening. Infiltrera verksamheter känns som något jag verkligen kan tänka mig att satsa på. Så 30/6 -2014, alltså dagen jag automatiskt blir frisk på kan ni gärna anställa mig för såna här typer av uppdrag. Jag är diskret.

Jaha, så vad gör ni då? Jag hänger på riksantikvarieämbetets site och snuskmailar. Och dricker cola. Alltihop är precis så tekniskt och underbart som det låter.

Annonser