Lyssnade på Av längtan till dig och balanserar på en fin tråd mellan kärlek och hat till den. Hatet består eventuellt mest i att jag kommer sjunga den i evighet.

Idag har jag varit nästan naken fast alltså solat och planerar att erövra ett före detta snowboard-proffs i veckan om inget annat spännande händer.

Skulle också vilja bli kär någon dag. (”Men jag känner inget, inget analsex!”) Alltså inte i snowboardskillen. Undrar om folk anstränger sig eller om känslorna mera attackerar en. Minns knappt själv. Men förstår att man går omkring i allmän lyckodimma och känner sig förnöjsam. Eller liknande.

Idag hyser jag också lite förakt för människor som använder sina ”bra” åsikter som nån sorts sköld när de gillar något rasistiskt eller rasifierande. ”Men alltså, jag tycker ju verkligen att alla är lika värda och när jag gillar detta äckliga är det ok för att jag kan kompensera genom att rösta pk sen” cirka. Blä.

Annonser