Vad gör man när personer som absolut inte borde häver ur sig sjukt opassande saker? Man pratar med vettiga kompisar. Man oroas, man funderar på hur det skulle tolkas om man markerade tydligt. Man tänker att det säkert inte var menat sådär. Man kanske överdriver. Man funderar på om man verkligen hörde rätt, tvivlar på sig själv och tänker att bihåleinflammationen kanske gjort att hörseln fuckats upp. Man tänker på hur starkt de reagerat om det hade varit ombytta roller, om jag varit äcklig. Man tänker att personen vistas i en miljö där sexism är i högsta grad närvarande. Man förbannar och vill slåss. Man börjar dra sig undan och undviker. Resignerar. För man vet att personen skulle säga att det var ett skämt, på skoj. (Ingen skrattade.)

Har fått nya linser, ser lite bättre. Jag har sytt ett aztekmönstrat gipsöverdrag.

Jag såg Känn ingen sorg (this is not good for my rage) och grät. Har fortfarande inte kommit över den. Om du ogillar tortyr rekommenderar jag den inte. Nu gråter jag igen. Saknade min före detta bästis extremt mycket i det ögonblicket. Märklig känsla. Det var så länge sen jag saknade henne. Men hon hade vetat exakt vad hon skulle göra.

Filmen var väl bra och innehöll extrem göteborgsporr. Gillar du göteborg och inte är så känslig rekommenderar jag den. Även om genusglasögonen ska lämnas hemma.

Tror jag behöver komma ur huset lite. Se människor och köpa hudkräm för jag har fått fucking blöjeksem av gipset. Och min hud är torr som fnöske. Hej så länge!

Annonser