Detta är något av det vidrigaste jag läst. Kanske för att jag (jag jag jag) har så jävla svårt att prata om det. Det är som att de liksom måste betala läkartidningen för att få synas. Betala med sin historia. Blir det inte tillräckligt spektakulärt går vi. Känns det inte så? Inget är privat i en krigszon. Inget är tillräckligt ont att nämna för vi måste få veta och förstå. Jag kan däremot verkligen inte förstå hur en läkartidning (medicinutbildade hoppas jag) tycker att detta är lämpligt.  Detta gambeteende gör mig jävligt illamående. Det känns som se&hör.

Advertisements