Aftonbladet körde just en artikelserie om mobbing, ett samhällsproblem som aldrig kan bli inaktuellt. Jag tycker det är jätteviktigt och det finns hur mycket som helst att fördjupa sig i vilket jag inte kommer göra här. Jag kommer istället ifrågasätta lite saker som ses som ”bra” vid mobbing. Man talar ofta om flytt av mobbare. Jag upplever att det tar upp en alldeles för stor del av debatten. Jag tror att det är en tillfällig paniklösning men jag menar naturligtvis inte att man ska tvinga offret att möta mobbarna varje dag. Men:

När barn lever i en mobbingskultur, något som antagligen är vanligare än att inte göra det deltar ju inte endast 2-3 personer. En stor del av klassen, om det är dem det handlar om, säger förmodligen inte ifrån. Självklart finns det en massa anledningar till detta. De är rädda, obrydda, vill inte själva bli drabbade och lika många anledningar som det finns enablers. En stor del av de vuxna väljer att se bort, missar helt och, förhoppningsvis ett fåtal, deltar i mobbingen. Hur skall detta lösas genom att flytta den/de enda personen som tex fysiskt misshandlar barnet? Det handlar helt enkelt om att man har ett tillåtande klimat. Detta tillåtande klimat, försvinner det när en person flyttas eller tar en annan person vid? Hur känner det mobbade barnet själv, känner det sig stigmatiserat när hen indirekt är ”orsaken”* till att en person som om inte är omtyckt, kanske respekterad försvinner? Vad tar skolan för åtgärder när personen är flyttad? Är medveten om att många skolor har en handlingsplan men hur uppföljs den? Bilden av skolan man får i denna artikelserie handlar mycket om skolans ovilja att hantera mobbing överhuvudtaget och då undrar jag vad som händer fortsättningsvis?

Observera; Jag uttalar mig inte som sakkunnig här men jag har ändå läst pedagogik, utveckling och undervisning så mer insatt i skolvärlden än Björklund är jag självklart, han säger till exempel såhär:

”- Skolpolitiken är alldeles för flat, mobbarna och förövarna får hjälp i stället för offren” sa utbildningsminister Jan Björklund när han argumenterade för lagen.”

Tror han seriöst att mobbarna får mer hjälp, källa på det tack! Seriöst, jag behöver källa! Vad är det Björklund kallar hjälp? Och vad är i såna fall lagom hjälp till mobbarna kontra mobboffret? Tycker att det är sjukt viktigt att mobbarna får hjälp på stört, de ska faan inte få välja ut ett nytt offer. De är en stor del av problemet och orsak måste bli utredd, hur ska man göra det utan mobbarna?

Kan nog aldrig föreställa mig hur hemskt det skulle vara att bli ignorerad av personal, att de låtsas som ingenting när man blir slagen och utsatt för glåpord. Och att sedan få slåss mot skolan i rätten. Det ska ingen behöva göra.

I min utopi tillägnas minst 20 % av undervisningen att tala om mobbing, att ständigt förbättra metoder för att hantera det på ett så bra sätt som möjligt för det är alla jävlas fel och de vuxna kommer aldrig få flytta över det ansvaret på barn.

 

 

* När jag säger att det mobbade barnet är orsaken menar jag självklart inte att det på något sätt är hens fel. Kanske är meningslöst att poängtera.

Annonser