Jag måste prata med mitt försäkringsbolag. Jag ska få ut nån sorts slutligt ersättningsbelopp för sjukdomarna nästa år, har jag nog sagt. Det är ganska mycket pengar det handlar om, därav ångesten. Jag har absolut inga tankar på ”jag är inte väääärd dessa pengar” för det är jag, gud vad jag är värd dem, tänk vad jag tjänat om jag varit färdig med juridikstudier nu till exempel och mått relativt bra. Tänk vad mycket jag förlorat på mina jävla sjukdomar, bara rent ekonomiskt. Ja ja. Men jag känner att jag måste vara på ok humör för att orka dit. Jag måste kunna tala för mig. Det är ju moment 22 när man är sjuk. Men jag ska klara det. Har satt målet att jag ska klara att ha ringt till försäkringsbolaget eller gått in på kontoret nästa vecka åtminstone. Det är överkomligt. Måste dessutom prata om diverse nya spännande eventuella diagnoser som ska utredas (försäkringsmässigt).  Önskar i alla fall att alla hade sån här försäkring.

Nu begraver jag mig i planering av halloweenfest. Det går ganska bra. Har hittills grejat en del. Till exempel spellista. Det var mitt everest kändes det som. Men det är så mkt bättre att göra en än att låta andra gå in och rota och byta låt och skit. Min förhoppning är att jag mäktar med och dagens mål är: Att göra mördegsfingrar, börja slipa (sy) på min outfit och handla till festen med modren.

Advertisements