Först psykolog, jobbigt i sig. Sen hämta ut medicin som läkare inte satt in. Jag bröt ihop på den bästa platsen, bussen. Som tur är lyckades jag hålla mig från att börja hulka.

Jag ringde psyk från apoteket. På bussen, när de kollat ringde de upp. ”Det kan ta några dagar, hur många har du kvar?”. Inga, det var liksom därför jag ringde. Såklart såklart hade läkaren jag talade med om receptförnyelse för en vecka sen inte skrivit in det.

Det fattade inte akutpsyk, de trodde tydligen att jag har för vana att surt ringa om recept efter kontorstid. Jag började gråta och fick lägga på i örat på personen jag talade med.

Jag fick strunta i franskan. Jag orkar inte med Rune när jag mår såhär.

Om jag är bättre imorgon tänker jag ringa och be dem se över sina rutiner (läs: skälla som faan). Jag är så trött på att vara tålmodig. Varje gång jag ringer om medicin mer än 4 dagar innan (något de själva vill att man gör) så går det inte in. 

Jag har 3 idéer på hur de kan förebygga såna här grejer och det första är SKRIVA IN DEM ORDENTLIGT.

Fick sms av ett ligg. Han skulle trösta mig med en trevlig bild. Skulle gett honom en örfil om han varit här. Obs, ej den fina norrmannen! Han skulle förhoppningsvis inte göra så.

Annonser