Jag är så känslig. Känner mig hudlös och gråtmildare än vanligt. Hade jag inte vetat att det är omöjligt hade jag trott att jag var gravid. Såhär var det förra gången, eller såhär minns jag det i alla fall, det var ett tag sen. Jag är inte rädd för främlingar, tar inte illa vid mig av internetidioter eller så, jag är bara så sjukt lättrörd. Jag ogillar beröring. Såklart. Jag sa väl hudlös?

Kom väl fram till nån sorts breakthrough hos psykologen idag. Vet inte riktigt hur det känns ännu. Förväntar mig mayhem i natt dock. Man kan aldrig hoppas på färre mardrömmar, det är jättedåligt.

Jag ska höja dosen på min antidepressiva. Jag får göra det ibland i några veckor, sen brukar det bli bättre, som att nivåerna stabiliserat sig igen och jag blir istället rastlös och hyper. Då går jag ner i min lilla vanliga dos som håller ihop mig. Jag vet inte om det är mörkret, omständigheter eller bara livet men det funkar kanske ändå. Det kanske blir bra till slut.

Jag ser söt ut i alla fall. Har tyllkjolar, paljettkoftor och sammetstoppar cut down to there. I pluralis ja. Vi får väl se om det här lilla livet ska förnedra sig på något trevligt sätt i helgen. Tror söndagen får tillägnas detta, det är julfest på lördag så hemmet blir fullt av folk.

Annonser