Jag är inte så bra på att läsa nyheter nu eftersom jag triggas av allt och alla jurymän som är vider och döljer sitt kvinnohat bakom luddiga juridiska formuleringar och påstår att samtyckeslag skulle leda till omvänd bevisbörda (alltså yawn, de har inte brytt sig om att läsa in sig på vad det innebär, detta kvinnoförakt!).

Det känns som att stygnen går upp varenda jävla gång jag läser om det och det känns som nån sorts sensationsjournalistik, man ska veta alla detaljer och jag vet inte om jag tycker att det är oberättigat för att jag anser det vara pressetiskt oriktigt eller om jag tycker att de gräver omkring i mitt jävla trauma som jag är så trött på, enormt jävla trött. Och fortfarande så rädd. Försöker prata med psykologen om det. Att vara rädd för det samtidigt som jag är fruktansvärt trött på det hela tiden för det känns väldigt motstridigt i mig. Jag har försökt förklara det men tycker inte att jag kommer nån vart med tanken. Däremot går traumabehandlingen sakta men säkert framåt. Pain.

Idag fick jag ett äckligt mail på en dejtingsite. Det gjorde mig inte bättre till mods, kände mig sexualiserad på ett obehagligt sätt på grund av min presentation som är rolig och oskyldig och jag blev så sjukt arg att jag liksom inte kunde andas.

Screenshot_2014-01-17-15-25-39

Och då plingar det genast till nånstans, hämndkänslan bara fyller min kropp. Jag hatar dem så himla intensivt och så får jag ångest. Det är inte bra nu. Det är verkligen inte det. Vill gömma mig nånstans eller sätta på paus och när nån sagt att åh men vi måste ses snart så tror jag att de ljuger och vågar inte ringa för att de antagligen tänker åhnej det var ju bara som jag sa. Vet ej hur jag ska orka vara glad i helgen. Kalas på agendan. Hhhhhh.

 

Advertisements