Jag fick hem Drottning av Bredfjället, en bok med fotografier och mestadels fria fantasier av författarna. Jag trodde det var en faktabok, my mistake. ”Anna Jonsdotters öde är faktiskt helt fantastiskt och säger nånting om kvinnor på 1800-talet som i alla fall inte jag visste; nämligen att de var starka och oberoende av väldigt mycket annat”. Det gör ont i mig när jag hör det. Är detta fotografernas syn på det hele? Vad tror de om 1800-talsmänniskan? Med vackra bilder förevigar de Jonsdotters ihopfantiserade liv och jag kan inte riktigt förklara varför detta ger mig en så dålig känsla. En kvinna som Jonsdotter blir erkänd och uppmärksammad – bra. Ett livsöde som många kvinnor säkert kunde identifiera sig med, åtminstone förr. Kanske känner jag obehag för att hennes liv inte var vackert utan antagligen, jag filosoferar vidare; pure pain. Kanske för att hon inte alls kände sig så stark och framför allt för att jag har svårt att se män göra konst av kvinnors lidanden.

Och vet ni vad? Jag gillade att Sven Stjernman gav henne cash även om han borde gjort mer än så. Man kan inte köpa sig fri men 100 000 spänn skulle i alla fall inte jag tacka nej till. Couldn’t afford not to.

Här kan ni se några av bilderna ur boken.

Annonser