Mondokanel har skrivit en oerhört bra text om den vänliga mannen som tänker fortsätta vara vänlig oavsett om kvinnor tycker han är obehaglig eller ej.

Jag känner igen detta beteende väl.

Väntar på kompis som köper mat på max. (Obs obs, 2007 cirka!) Det är aslång kö och hon dröjer. Jag läser lite i en bok och en man sätter sig bredvid mig. Han säger hej och jag säger hej tillbaka och vi inleder ett, från min sida ovilligt samtal med korta svar. Det börjar med vanliga fraser och jag svarar artigt men efter nån minut börjar han fråga väl intima frågor på och jag säger artigt att det har jag ingen lust att svara på. ”JAHA, TROR DU ATT DU SKA KUNNA FÅ NÅN BÄTTRE ELLER?!” När kompis kommer går mannen och hon frågar vem det var och jag säger ”nåt äckel” och hon nickar.

Sitter på nattbussen. Man kommer fram och sätter sig obehagligt nära. Han frågar var jag bor och jag svarar ”inte här” och sätter i hörlurar. Känner hur hans finger börjar röra sig över mitt lår och jag tränger in mig i hörnet av sätet tills jag blir så äcklad att jag tränger mig ur, jag flyttar hans händer och knuffar bort honom. Han ropar vafan är det för fel på det, jävla hora?! och jag skriker tillbaka ”GE FAAN I ATT TAFSA DÅ ÄCKELJÄVEL!” och äldre kvinna i närheten, kvinna som sett hela förloppet, som sett min blick säger ”jag förstod inte…”. (Lögn.)

Jag solar på bryggan och en gubbe kommer fram och glatt pratar om allt mellan himmel och jord och jag säger artigt att jag ”ska lyssna på musik nu och behöver lite lugn” innan jag måste bege mig. Mannen börjar ifrågasätta mitt beteende, han frågar; ”Tycker du att detta är trevligt för mig när jag kommer här och försöker prata? Tycker du det, tycker du att man ska säga så?” Jag ignorerar.

Jag sitter på en bänk utanför ett uteställe i trollhättan. Musiken har gett mig tillfälligt svår tinnitus och jag vill bara lyssna på min egen musik och läsa artiklar i väntan på bussen. En kille sätter sig bredvid mig, lite för nära för min bekvämlighet. Han säger hej och jag säger ovilligt hej och sätter i hörlurarna i öronen igen, demonstrativt. Han säger nåt igen och ler, jag tar ur ena hörluren och säger ursäkta jag hörde inte vad du sa? Han säger att jag är söt och vad ska jag göra sen, skulle han kunna få mitt nummer och jag säger att  jag ska sova och att jag faktiskt har lust att prata med nån nu. Får en kall blick varpå han säger ”Trist att du reagerar såhär, det kan ju hända er (tjejer, människor?) mycket såhär sent och jag ville bara vara SNÄLL!” Jag säger att han inte verkar särskilt snäll alls och att han ska ge faan i att tvinga på mig sitt sällskap. För jag är trött. Jag är så jävla trött på att tvingas på sällskap, tafsande händer och tunga i örat. Jag vill inte riskera nåt och blir surfittan som en dag vaknade och visste hon fått nog.

 

 

 

Annonser