Gud. Vill typ börja i nån stödgrupp men det är ju inte som att man får välja fritt. Så otroligt många är dåligt planerade. Man hamnar i nån sorts cirkel av hälsosnack. Typ kost, motion, sömn et cetera. Det är viktigt, inget tal om det men det känns något maniskt att det alltid kommer tillbaka till det. Som att man inte kan bli frisk utan att få koll på det där. Och som sagt; JÄTTEVIKTIGT men när det är saker som man aktivt måste göra själv ställer det en hel del svåra krav på en som dessutom kan ge skitdåligt samvete. En bra grej vore då att få matlådor av hemtjänsten, nåt som kan vara rätt svårt att fixa. Men stödgrupper!

Eftersom många stödgrupper i psykiatrin (i alla fall här) har nån sorts policy att inte gå in på privata problem gällande ens liv, (på gott och ont!) så begränsas stödet till generella tips om hur man kan komma igång med kost, motion och hälsa. Och då är vi tillbaka igen! Och sen då? Ska vi ta varandra i hand och sjunga Jag vill tacka livet?

Undrar om jag behöver starta en egen. Mycket möjligt.

Annonser