En ska ju inte koppla sånt här till politik men skiter väl jag i, ville flika in det. Man ska inte hålla på att peta i ens egna sår heller för det anses ömkande och att tycka synd om sig själv, det är det fulaste som finns bland många människor. Nämen på riktigt, det anses som oerhört fult har jag märkt. Men jag vill inte bli tyckt synd om, jag vill bli förstådd. Det är i alla fall svårt att skriva om ens känslor utan att berätta att man är ledsen och besviken så jag orkar liksom inte hålla på att vara duktig och distanserad när jag skriver om känslosamma grejer. Men lite om denna artikel då och att detta inlägg säkert leder till att jag hamnar på nån shitlist hos Länsförsäkringar, i alla fall om de alltid arbetar enligt dessa metoder.

Filmades – av Länsförsäkringars agenter

Känns ju jättetryggt att vara försäkrad av Länsförsäkringar, verkligen. Att spionera, för det är vad de gör oavsett hur de förklarar sig, är extremt obehagligt och känns väldigt otryggt. Hoppas verkligen att den här kvinnan får rätt. Att hon få sina pengar. Det finns en särskild plats i helvetet för människor som mistänkliggör sjuka.

Min morfar arbetade på Länsförsäkringar och jag minns så väl hur genant han tyckte det var att de drog ut på mitt ärende i flera år. Hans inställning var att om man anmälde skada och hade läkarintyg så skulle man ha sina pengar, det skulle inte handläggas i 3 år. Men det fungerar ju tyvärr inte så.

Jag är sjukskriven. Deltar i (bra!) arbetslivsintroduktion med en fantastisk handläggare och det skulle inte förvåna mig ett dugg om folk bakom min rygg skulle benämna mig som ”för glad”, ”för pigg” eller whatever när jag träffat henne. Eller när jag haft en givande session hos min psykolog eller när jag umgåtts med en rolig vän. För de träffar mig inte när jag mår dåligt, då är jag nämligen inte utomhus!!! De träffar mig inte på natten när jag drömt mardrömmar och har haft panikattacker. De vet inte hur mitt vardagsliv ser ut, hur min ångest funkar. De förstår inte att jag har mindre ångest när det gäller att åka långt bort än att åka stadsbussen. (Beror för övrigt på att det var här som jag utsattes för övergrepp och inte i Malmö, fuckers.)

Menneh folk fattar inte att man kan vara glad en dag och utnyttja den till att göra ärenden och träffa människor man tycker om. Eller när man vet att man måste vara social och fejkar tusen leenden och får ont i käkar och huvud. (”Mår du bättre nu, du ser glad ut!”) Det fattar inte ens terapeuter alltid.

Om folk på riktigt tror att jag hellre vill gå hemma och förlora astronomiska summor i inkomstbortfall får det stå för dem, jag tycker det är skrattretande. Bara föreställ er vad jag skulle kunna gjort under dessa år om jag varit frisk. Färdigutbildad och bara detta med pension! Jag kommer bli fattigpensionär om jag typ inte blir rik. Fatta att veta det vid denna ålder. Fatta att veta att en inte kommer kunna arbeta 100%, nånsin. För mig är det en hemsk tanke.

Att vara sjuk och diagnostiserad med diverse sjukdomar och störningar gör att man ifrågasätts oerhört. Jag blir ofta misstänkliggjord och nej, jag är inte paranoid, tyvärr.

Ibland när jag fåfänga förhoppningar om att när samhället liberaliserats så som det gjorts de senaste 15 åren (jaa, jag tänker på sossarna också) så har man ändå nån slags föreställning om att INDIVIDEN™ som de pratar om när det passar dem, ska vara utgångspunkten. Att samma sjukdom ser olika ut för olika människor och insatser skall anpassas därefter. Men det existerar givetvis inte. (Min morfar var för övrigt höger as fuck men han hade i alla fall lite common sense och värdighet.)

Förslår att om Länsförsäkringar vill filma mig så öppnar jag för en kamera i mitt sovrum, det är nämligen där det händer, det som är beviset på att jag är sjuk, att jag har rätt till min ersättning från er och att jag ska ha den. Ni vet Carina Rydberg; ”Har betalat min skuld, nu är det livets tur att betala vad det alltid varit skyldigt mig.” Det är så sant. Livet är skyldigt mig så jävla mycket. Länsförsäkringar också.

Vet ni vad ni gör när ni spionerar? Ni förvärrar min PTSD. Ni gör mig nojig och rädd för att gå ut för tänk om det där leendet man måste frambringa till grannen filmas och används som nåt bevis för att, HÄPP, hon mår visst bra, hon är inte alls sjuk. Och det är så uppenbart att ni skiter fullständigt i det.

Annonser