Jag har påbörjat ca 300 inlägg det senaste och SLUTFÖR FAAN ALDRIG NÅNTING! Jag kan ju avslöja att de handlar om kolonialism, historia, snusk, mode, fatshaming et cetera et cetera. Men de SKA bli klara. Något inaktuellt sen då men is there, really? Historia är ju aldrig inaktuellt, det behövs för att förstå samtiden.

Ja ja! Jag har på riktigt kommit igång med emdr nu i terapin. Det är ju en lite märklig terapiform enligt vissa. Ganska ny, i alla fall i svensk psykiatri som verkar hårdsatsa på snabb och akutlösningar men kan ju vara min fördom, sant är i alla fall att psykvården är extremt eftersatt i sverige. Man kan göra EMDR på olika sätt, jag praktiserar det faktiskt hemma också, inte som terapi utan som avslappning. Då har jag en skiva där man använder sig av knäppningar i hörlurar då. Otroligt bra. Relaxation with EMDR heter den och snubben heter Mark Grant.

Men i terapin knackar min psykolog på mina handflator istället samtidigt som jag följer hennes fingrar. (Vanligen använder man sig av ögonrörelser, att man följer behandlarens fingerrörelser.) Jag fokuserar på en av bilderna som symboliserar den värsta delen av TRAUMAT. Det är väldigt jobbigt eftersom jag så aktivt tryckt undan känslorna och bilderna i många år. Man fokuserar på hur det känns i kroppen, i huvudet. Tar många pauser. Det är jobbigt men jag upplever det som välgörande.

Eftersom PTSD funkar typ, i alla fall för mig, så att traumat triggas igång av till exempel ljud och dofter, jag kan få en ångestattack eller panik så är det ganska pressat för mig (helt individuellt då) att gå på och åka i en stadsbuss även om jag gör det ändå nuförtiden. Om då nån skulle bete sig märkligt eller för mig oroande måste jag gå av innan jag får en ångestattack. Kroppen och psyket förbereder sig på flykt. Enkelt förklarat. Men oftast är det mer diffusa saker än så. Jag har jättesvårt för en viss parfym till exempel och förr vågade jag inte gå ut av rädsla för att känna den doften. Ganska problematiskt.

En ganska tydlig ny grej som påverkat mig är hur Länsförsäkringar spionerade på en kvinna och drog henne inför rätta och hade mage att påstå att hon fejkade sina smärtor för att hon bland annat var för glad [insert gasp]. Kan tänka såhär till exempel; Tänk om de stryker min ptsd för att de anser jag är promiskuös eller nåt? Nämen asså du kan ju inte ha blivit utsatt för övergrepp, vi fluktade ju genom fönstret när du hade passionerat sex med en unidentified male förra veckan! Ok, lite överdrivet och kanske med illa dold oro men väl äkta oro!

Det gör mig rädd, orolig för att gå ut och skapar nya triggers. Jag har erfarenhet av att ha blivit förföljd och kontrollerad, detta komplicerar givetvis min sjukdom. Säger jag att Länsförsäkringar ska sluta spionera på sina betalande kunder för att jag upplever det som obehagligt? (EH JA?) Meeen, ett sidospår som så många gånger.

Det är en sån där jobbigt känsla, det innebär att jag planerar allt i minsta detalj så att det ska gå så smärtfritt som möjligt. Det kräver en hel del mental förberedelse och därför segar jag alltid ut på att åka iväg så länge som möjligt och händer något oväntat så blir det ett ytterligare ångestmoment. Alltså; Planering – inte alltid bra för mig. Eller snarare den där planeringen av oförutsedda händelser funkar ju inte  liksom. Jag kan bli jättearg under en sån ångestattack men oftast blir jag ledsen och (väldigt) rädd. Jag brukar säga att det är akut ångest, vanlig ångest har jag ofta.

Förresten! En sak jag varit med om flera gånger är att folk frågar om posttraumatisk stress och hur det påverkar mig. Det berättar jag gärna. Däremot är det oerhört oartigt att fråga vad det handlar om för trauma! För mig är det jobbigt på flera sätt. Dels blir jag irriterad på fräckheten, dels väcker det en massa jobbiga känslor att bli utfrågat och dessutom känns det ungefär som om nån skulle fråga mig om jag har underlivsbesvär. Överlag bör man undvika att fråga mer om människors sjukdomar än det de berättar självmant. Kanske låter självklart och dumförklarande men det är förvånansvärt många som faktiskt tycker detta är normala frågor att fråga.

För övrigt vill jag ligga. Eller jag BEHÖVER. Närhet i alla fall. Eller en liten kille kanske! Ja inte ett barn alltså.

Advertisements