Jag älskar ju vett och etikett. Jag försöker i möjligaste mån vara så trevlig som möjligt och jag är faan förtjusande och älskvärd att ha med på tillställningar. Vem vill inte ha med den här liksom?! Jag är ju fullkomligt bedårande. (Och extremt ödmjuk tydligen.)

10648977_10152336827497634_2088713116243590550_o

Men exakt hur roligt är det när en bordsgranne på en middag pratar äckliga detaljer om ett övergrepp de läste om i veckan? Nä just det. Alla som tycker det är ok, tyvärr, ni är dumma i huvudet. Sorry not sorry. Man skriver en fråga i en etikettspalt. Tänker att man vill på ett så artigt sätt som möjligt veta hur man ber folk tala om nåt annat.

Skräcksamtal?

Fråga: Jag har ett känsligt problem. I både inofficiella och officiella sammanhang som jag deltagit i diskuteras ofta nyhetshändelser.
Ibland handlar det om våld och jag tycker inte att det är särskilt lämpligt på till exempel en bröllopsfest. Jag har själv utsatts för svåra övergrepp och jag lider av en sjukdom till följd av det och detta skapar rejäl ångest då otäcka våldsbrott kan diskuteras som vilket ämne som helst. Jag har, då jag fått svår akut ånges,t blivit mycket irriterad (och ledsen!) och sagt något snäsigt då känslorna tagit över. Det vill jag inte!

Vid ett annat tillfälle då jag blev mycket ledsen nämnde jag att jag själv har erfarenhet av sådant, vilket jag egentligen inte vill då det är ett svårt ämne för mig. Då har personen ifråga undrat vad jag utsatts för, något som är väldigt personligt för mig. Fräckheten!

Jag kräver absolut inte att ett samtal ska anpassas efter mig men det kan väl inte bara jag som tycker att obehagliga våldsbrott inte är lämpliga samtalsämnen vid en middag? Hur ska jag agera för att på ett ej så oartigt sätt byta samtalsämne och försiktigt påpeka att det är något människor kan ha ont av?

Svar: Givetvis ska inte obehagliga ämnen föras på tal i sällskapliga sammanhang annat än då det är befogat; vilket det inte är vid en festlig middag. När någon är obetänksam eller dum nog att börja tala om något sådant kan du genast, innan det har hunnit bli ett obehag, vänligt avbryta och säga ungefär ”ursäkta men kan vi byta samtalsämne tack” – du ska absolut inte förklara varför det berör dig personligen, det är verkligen din ensak, men tydligt markera att detta inte är ett ämne att diskutera vid en festlig sammankomst.

Du behöver inte säga mer än så, alltså en uppmaning att byta ämne. Övriga får tro vad de vill. De som är idiotiska nog att fråga dig varför kan du bara se på utan att svara.
Människor måste förstå bättre än att bara babbla på utan att tänka på att det de säger kan vara hemskt för någon annan närvarande.

Magdalena Ribbing

Gillar svaret! Särskilt att man inte behöver vara superartig. Så läser man kommentarerna och funderar; Hur ska jag kunna skriva ett artigt svar på de kommentarerna? Nämen, det går inte!

finger

Jag frågade Ribbing som kan nästan allt och hon skulle säkert tycka att detta inlägg jag skriver här är opassande men här bestämmer ju jag som tur är. Vad är det exakt i människor som får dem att bete sig som as? Jag fattar att vissa har svårt för att tolka signaler och bete sig såsom normer tillskriver och jag respekterar det. Det är faan inte lätt, god knows I’ve been there. Men det är faktiskt inte de som oftast tar upp sånt här.  Jag orkar inte med att folk ska hålla på och drista vidriga grejer som vad som helst NÄR MAN ÄTER. Ja, jag blir triggad av mycket och jag försöker göra så lite väsen av mig som möjligt. Ska jag isolera mig helt eller? Ska jag undvika att gå till psykologen för att jag kanske hör eller ser nåt som är triggande? Ska jag undvika att gå på en kompis bröllop? NÄ DET TÄNKER JAG INTE. Det har jag gjort tillräckligt. Jag förväntar mig faktiskt inte mer än att folk är respektfulla och går mig till mötes när jag ber att få byta ämne. Det finns dessutom ofta en viss typ av sensationslystnad i de samtalen som är extra obehaglig. Det blir ett slags gottande i detaljer, som att det är pornografi för dem. Little tip: KOLLA CSI ELLER CRIMINAL MINDS. Eller varför inte läsa om Whitney Houstons obduktion? Funderar på om det är troll som håller på sådär i kommentarsfältet eller om folk är sinnesslöa och genomelaka och helt inkapabla att socialisera på ett civiliserat och respektfullt sätt. Kanske nåt mellanting. Och nä, det är faktiskt inte en inbjudan att fråga vad som hänt mig för att jag säger ”jag är extra känslig gällandet sånt här”. Vad är det med folk som gör att de hellre än elaka än att googla lite vad det kan finnas för anledningar till en sån här fråga? För att de är as kanske? Finns liksom ingen annan förklaring när man liksom stoltserar med sin okänslighet på detta sätt. Det blir en enda raljerande rättshaverism av det hele. Oh well.

Jag tror fler än jag tycker det är jobbigt att tala om våld vid matbordet, även människor som inte är traumatiserade och jag skiter ganska mycket i de vars självkänsla krossas totalt för att jag ber om ämnesbyte. Det betyder inte att jag är ego, darling. Over and out!

 

 

Annonser