Guuuud. Julsegheten. Andras, inte min. Det är bra att många får vara lediga för de flesta förtjänar det men jag klättrar på väggarna och befinner mig i nåt slags vakuum. Allt går långsamt, allt är stängt, alla är hemma. Ja ni vet. Så går jag och angstar över mitt kassa tålamod och sen känns det som att jag missunnar folk deras ledighet. Och det gör jag ju inte! Orkar med andra ord inte riktigt med mig själv. Jag behöver social stimulans och kanske ligga. Och jag upprepar mig, jag vet det. Men nu känns det som att allt står still och jag har bestämt att det måste hända nåt stort 2015 för annars tänker inte jag hålla på och anstränga mig när jag inte får nåt tillbaka! (Har betalat min skuld. Nu är det livets tur att betala vad det alltid varit skyldig mig.) Jag är mest såhär gnällig i skrift. I verkligheten är jag gnällig på ett mycket underhållande sätt. Men stör ju ingen genom att vältra mig i dessa känslor lite till.

Förresten läste jag en rolig lista! Kanske blir man ledsen av den så lite varning på det. Listan handlade nämligen om vad mentalt starka [pause for reaction] inte gör. Listan bestod av diverse nedlåtande råd från en yrkesperson. Önskar att jag blev förvånad. Och oh, the semantics!

”Stark”

”Tycka synd om sig själv”

”Skylla på andra”

Det var ju såna där lose/lose-råd! Om man gör vad listan säger så når man framgång, om man inte gör som den säger och är deprimerad så är det ens eget fel och om man blir gladare utan listan så är man redan mentalt stark. Vad innebär mental styrka enligt artikelförfattaren? Svar: Det är väldigt oklart! Hon menar egentligen ingenting. Ingenting och allting. Med emfas hära; Det finns en air av neoliberal säljagenda i varenda äckliga artikel som behandlar psykologi och den är skadlig och nedbrytande. Sanning: Ingen är mentalt stark. Lovar. Någonstans menar Morin att det finns ett framgångsrikt sätt att bemöta ”svagheter” och dessa ”svagheter” är bland annat att känna sig otrygg och hotad. Grovt förenklat tänker jag; Negativa känslor. Jag tänker också att det är något fel på människor som inte tillåter sig känna negativa känslor. Eller näe, rättare sagt tänker jag att det är ohälsosamt och kan lägga grunden för en massa andra problem. Jag tänker också helt krasst att det är något väldigt fel på Amy Morin.

Jag önskar detta: Att jag fick krama och klappa på alla som tror att det är deras fel att de känner som de känner och inte riktigt lyckas hantera sina känslor. Jag skulle ge dem mat och kramar och de skulle få gråta så länge de behövde. Jag skulle säga att det tar tid att må bättre. Att man får klandra andra för saker och att världen är jävligt orättvis.

Det är så problematiskt detta, att man aldrig ska sluta förbättra sig själv. Kapitalismen i sitt esse. Det gagnar inte mig som människa (eller medmänniska för den delen) att jag ska gå runt och tänka på att träna bättre äta bättre sova bättre känna bättre prestera bättre, det gagnar inga människor alls. Det blir nån sorts jagfixering som är otroligt obehaglig. Naturligtvis gangar det mig att göra dessa saker! Men att aktivt fundera hela tiden tror jag inte på. Det blir ett ohälsosamt sökande som gynnar handeln.

Man kan förbereda sig hur mycket som helst och vara ”stark” men det finns ingen lista i världen som hjälper en att komma ihåg hur ens kompis ser ut när man drabbats av ett svårt trauma eller som ger en stöd att komma upp ur sängen när man drabbats av en utmattningsdepression. Eller som håller handen under en panikattack.

Blev förresten gladare av att läsa ”Gilla läget: Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande” (Barbara Ehrenreich) än något nån äcklig liberal sagt nån gång.

Klockan är 12 och jag är trött. Borde sova nu så varsågod för lite rödgrön röra.

Puss!

Annonser