Behöver bli omhållen så himla mycket nu. Vill vara intrasslad och ofri. Näsan i nacken som säger att jag borde kolla upp det där födelsemärket. Jag har fortfarande inte gjort det. Men jag smörjer in det noga på somrarna och varje gång tänker jag på honom. Önskar att jag varit friskare då. Kunnat släppa garden lite. Tror det hade kunnat ha blivit fint. Och jag funderar på om det är den idén som spökar när jag försöker sluta önska att aset varit en potentiell pojkvän eller trogen make. Att jag alltid kommer tillbaka till just honom när känslorna krånglar. Undrar om vi på riktigt är varandras och det bara behövde ta 8+ år innan vi märkte det, nej jag märkte det. Tänk om jag sluppit träffa aset och istället bara fått vara kär i killen hela dan och inga andra hade varit alls. Jag vet att vi hade haft 2 eller 3 barn och en stuga. Så mycket vet jag. Vi ska ses i början av februari när han kommer hem, kanske vet jag mer då. Låtom oss hoppas. För vi börjar få det lite ensamt här, me and my soldier’s heart.

Advertisements