Har en helt otrolig resfeber inför F!-kongressen. Och med resfeber menar jag råångest. Jag tänker på allt som kan gå fel, att jag ska känna mig korkad, att det ska hända nåt med tåget så vi inte kommer fram i tid, att jag ska få nån jävla flashback. I didn’t sign up for this!!! Ångesten alltså. Det brukar gå över när jag väl är på väg men nu, näe. Inte bra detta. Vill inte ta av behovsmedicinen eftersom jag är rädd att bli för trött imorgon i så fall. Men ja. Pappa kör mig till stationen. Och när jag väl är på tåget kan jag ta behovsmedicin! Man skulle ju här kunna hävda att det var dumt att jag anmälde mig från första början men å andra sidan kan man tänka att det är viktigt att såna som mig också syns och hörs. Annars kan man ju sitta och prata så fint om inkludering men ändå missa målet liksom. Konstigt att jag är så fruktansvärt trygg i vissa sammanhang men känna mig skyddslös som ett litet barn när jag ska resa.

Jag tror att jag gosar ner mig i sängen och känner bekanta dofter. Menar saker som att kudden luktar svagt av mitt shampo och täcket hudkräm, inget snusk. Min telefon ville för övrigt stava snusk som anus vilket ju ibland kan vara samma sak men som tur är luktar inte min kudde anus.

Imorgon ska jag raka mig till och med. Herremingud vad jag kommer vara fancy. Later homes!

Annonser