Sicket jetsetliv jag lever. Men riktiga  jetsetlivet är nog överskattat. Bakis jämt och jag tror man behöver ha fin hy. Mitt ansikte börjar få en antydning till pizzastruktur. Kanske capriciosa. Jag som inte ens gillar svamp.

Jag var på hudmottagningen med eksemhelvetet, hjälpte föga. Fick nån steroid till ansiktet men märker ingen skillnad. Enligt läkaren får man inte eksem i ansiktet av matallergi men jag ser ju nu att det visst är så. Åt fil imorse och det blossade upp små finnliknande eksem som kliar tills jag sminkat mig. Måste vara nåt bra i underlagskrämen. Jag _fattar_ inte varför de remitterar mig till hud först när det måste vara allergin som spökar. Jag blir så provocerad. Varför inte ta reda på orsaken istället för att behandla symptomen? Kommer snart bli en sån där new age homeopatikramare och elallergiker om sjukvården inte skärper sig. Man kanske kan hota med det?

Men jag vill ha mer båt i mitt liv. Avundas alla här. Båtjävlar. Och fiskmåsarna, jag har aldrig hatat djur som jag gör nu. De skriker helt galet. Rakt ut. Oklart varför.

Har träffat roliga grannar i alla fall. Drack öl med dem igår. De är nog runt 25. Vågade inte fråga. Imorgon kommer den enes tjej, det är skönt. Även om de är trevliga känner jag mig tryggare när tjejer är med. Gamla minnen och sånt förstör. Berättade om triggers i torsdags. Vet inte om det var bra eller dåligt. Det känns som att ju mer jag visar min person och mina issues, ju mindre attraktiv blir jag. Jag är bäst sådär i början. Som Nina Hemmingsson säger. Det är min känsla.

Jag har 6 avsnitt av Pretty little liars kvar och åtminstone 5 filmer. Jag kommer nog att klara detta. Jag har symaskin och tv. Internet på loftet och altanen. Funkar för mig. Har varit i affären. Spartanskt sortiment men har ju handlat i Mellerud redan. Och kanske äter på restaurangen nån dag också. Men sjukt sorgligt att sitta på restaurang själv och gråta.

Jag har drömt mardrömmar. Mycket. Ingående och onda. Har den där känslan igen, varför hände detta mig? Varför JAG? Vet inte riktigt hur jag hanterar det utan min psykolog. Det var sista gången i onsdags. Känns konstigt men det är skönt också. Har nog inte riktigt förstått ännu. Har ju ingen att vända mig till längre på samma sätt. Jag vet inte riktigt om jag känner mig avvisad. Det kanske kommer. En vanlig känsla sa psykologen. Vi kramades. Det var fint. Jag tror hon kommer sakna mig också. Eller det sa hon.

Har gråtit mycket. För att livet är skitigt ändå. Läste att ”livet är ju rätt underbart” och att det var viktigt att komma ihåg. Jag tycker att mitt liv sällan är det. Jag har mycket bra, jag vet det. Men när man har ont nånstans inne i bröstet, det är olidligt då. Vet inte hur jag ska hantera det alls. Vill gömma mig i någons famn men det går inte. Kanske inte kommer gå sen heller.

Internet kommer och går. Det är nästan löjligt. Att Telia tillåts ha såhär dålig täckning är upprörande. Tror jag ber om att åka hem på torsdag istället. Blir så stressad. Har en del att göra till min födelsedagsfest på lördag. Har utlovat tårta och drink. Och fredag ut med Johanna! Det är ju fallens dagar till helgen. Tänkte se Timo Räisänen!

Jag tror jag ska sova en stund. Håll tummarna för noll mardrömmar och mindre gråt. Snälla.

Advertisements