Jag vet inte varför jag gör såhär mot mig själv igen när det känns meningslöst. Jag försöker lyssna på lugnande ord och du är inte löjlig det är inte konstigt det är normaaaalt du är bra fin smart snygg och ögonen tindrade fast återhållsamt nuförtiden. Det hjälper inte egentligen, inte på riktigt. Har ledsen Säkert!-stämning i hela mig. Det gnager dåliga tankar. All min osäkerhet och ångest sitter i ryggmärgen. Lättillgängligt och så fult. Jag längtar efter hösten men jag är väldigt rädd för mörkret också. Och arg. Jag är arg på mycket. Vill bara ha ömhet och värme och glömma lite. Just one smile, pain’s forgiven eller hur det nu var. Är det för mycket begärt kanske?

Jag har haft en fin dag med mina föräldrar. Historisk utflykt (avrättningsplats), varuhus och ikea. Fick fina saker dessutom. Ett tyg jag ska sy kjol av och ett tyg med dalahästar. På ikea fick jag en klocka och en lådda. Så kommer kvällsångesten och förstör allt. Har inte varit i vatten på länge heller. Min kyrka. Jag har alltid haft känslan att jag håller på att torka ut om jag inte fått bada på länge. Är nog en vattennymf ändå. Det är väl därför jag inte riktigt passar in. Med vänlig hälsning emokiddd_321

Om jag skulle få en önskan uppfylld förutom de där självklara så skulle jag vilja vara sådär sprudlande nån gång som man ser i reklam, överlycklig för ett tvättmedel och sådär. Det är inte som jag är korkad och tror på att de verkligen tycker det men det skulle vara skönt att kunna glädjas åt småsaker i livet. Nu känner jag mig mest otacksam för allt jag faktiskt har och det är otroligt genant egentligen. Men får väl bejaka den jävla känslan också då. Har inget snus heller. Tror att jag är ungefär 2 steg från att fångas upp av en sekt. Näe, jag är för misstänksam. Ska sluta gnälla strax, bitchslappa mig ner i sängen och imorgon ska jag gråta och yoga, kanske samtidigt. Ska embracea dessa känslor ordentligt. Kanske blir otroligt omvälvande, en upplevelse alla borde få en gång i livet.

Jag har hållt inne (somewhat diskutabelt) såna där fula känslor ett tag. Jag tror jag inte ska säga men det går över! jag klarar mig. det blir bättre. så mycket. Jag vågar inte erkänna att jag har perioder där jag känner hopplöshet. Jag känner inte det där att det är ok att det är stiltje nu. Men går nog bra.

Ps. Skrivet under lergiganrus, eller ja inget rus men ändå 2 25 mg:are. Ergo; Kommer inte erkänna att jag skrivit detta om jag ångrar mig.

Annonser