Jag har varit i Prag!!! Jag har verkligen haft det fint. Många aktiviteter på agendan. Har gått helt ok. Fick en inre panikattack men jag överlevde och vi pratade ut om det direkt när jag lugnat mig. Är alltid alltid så rädd för att visa den sidan för nån jag tycker mycket om. Tänker att de ska springa iväg. Det verkar inte så. Jag hoppas inte det. Jag är ju mänsklig.

Åh, Prag är en underbart fin stad. Vackra hus. Det var fint att dela det med någon. Fick även den bästa orgasmen någonsin. Alltså, helt makalöst. Köpte julgranskulor. Det blev ett problem. Letade på ett kasst varuhus men hittade till slut på ett torg Släpade runt på honom på stan för att hitta dem, stackarn.

Nu är jag hemma = Otroligt skönt. Men saknar att kunna sträcka ut handen och känna hud. Jag borde en massa saker. Städa, sortera och packa upp.

Jag är så otroligt trött nu. Lovar att jag ska sova snart. 

Tydligen somnade jag pang på bara. Kände mig fruktansvärt ensam när jag vaknade. Är orolig att jag kommer vara ensam snart. Är orolig för en massa saker.
Drömde att jag var ensam i ett rum som påminde om ett förhörsrum från nån amerikansk film. Ingen var där men jag visste att de skulle komma snart och jag visste att det skulle göra så ont så ont. Jag är van vid att klara smärta men ingen klarar den typen. Nu minns jag plötsligt hur det kändes och hur äcklad jag var av mig själv. Vissa saker förtränger man och det har jag gjort upptäckte jag nu.

Jag skulle vilja skriva ett brev till mitt tonårsjag. Amerikansk populärpsykologivarning på den. Det ska bara babblas på i en sån text. Om jag inte lägger upp den här kommer jag inte skriva den alls.

Älskade vän!

Människor är vidriga, det vet både du och jag. Människor kan göra saker så hemska att det är omöjligt att tro att de har en själ. Eller common decency för oss agnostiker. Du hoppas ändå att det finns ett helvete så de kan brinna. Du kommer tänka mycket på hämnd och hur du kan skada dem. Det är ok, en alldeles rimlig tanke faktiskt, jag önskar att du inte skämts för den.

Du kommer bli rädd för skruvmejslar och cigaretter. Jätterädd men det är ok, alla är konstiga på ett eller annat sätt. Även om ditt val av föremål inte är de mest ovanliga grejer vilket gör vardagen något arbetssam. Du kommer inte våga berätta det. Du kommer ha ärr som du skämtar bort eftersom du inte vill förstöra stämningen. Jag önskar att du vågade förstöra den oftare.

Det blir bättre men också sämre. Du kommer leva. Du kan den här texten. First I was afraid, I was petrified. Du kan texten. Det blir ditt motto. Det kommer ibland kännas som att du inte lever på riktigt. Lite som ett spöke. Vandrar omkring och lider gamla dammiga tragedier om och om igen. Men du överlever och blir stark. Eller hård. Svårt att se skillnaden ibland faktiskt. Du får svårt att släppa in folk. Du har en vän som inte sviker dig. Tills hon gör det. Du kommer klara det också trots att det är den värsta sorgen i ditt liv just då. Det går över även om lite sorg kommer finnas kvar. Sorg över att du inte får se hennes barn växa upp, sorg över att du misstänkt foul play länge och frågat och frågat utan svar. Du kommer förstå varför en dag men det ursäktar inte allt hon gör. Att varje gång man ses få höra att ”vi inte är så nära längre!” kommer gröpa ur dig inifrån. Som ett mantra låter det. Kanske upprepar hon det för sin egen skull också. Du kommer inte vilja bli vän igen och när du väl inser det blir du lugnare.

Du kommer kunna ha sex. Sex du helt kan separera från Traumat™. Det är svårt att förstå men det är sant. Bra sex till och med. Du kommer ligga med många killar och det är inte destruktivt vad folk än säger. För dig ÄR det inte det.

Du är värd precis allt. Gumman. Det kommer bli ok. Ibland riktigt bra. Du är värd allt. .

Annonser