Jag är imponerad av att jag kom upp tidigt, bakis och ledsen som jag är. Är mindre kantig sen sist. Vad kan jag säga som jag inte redan sagt? Jo! Jag läste en artikel om varför 1/4 vuxna har svårt för höger och vänster. Det beror helt enkelt på att det inte är natuuurligt för människan att tänka så. Nu fattar jag varför jag har svårt för det:

”Vi människor är ofta egocentriska – inte bara när vi skall fatta beslut i våra liv, utan även när vi skall orientera oss i omgivningen. Så är det i varje fall i vår västerländska kultur, där vi använder begrepp som höger och väns­ter vid riktnings- och platsangivelser.

Därvid utgår vi alltid från oss själva, och det kan lätt leda till missförstånd, till exempel om vi ber om goudaosten i höger hörn av ostdisken. Vems högersida menar vi? Vår egen? Eller expeditens?

Många föräldrar hamnar också i svårigheter, när de skall lära sina barn skillnaden mellan vänster och höger – det är svårt för barnen att förstå. Många naturfolk känner däremot inte till denna typ av problem. De rättar sig efter de oföränderliga väderstrecken och säger till ­exempel: ”Kniven ligger öster om bålet” eller ”Gå lite åt norr”. Därmed är allting väldefinierat, oavsett var man står.”

Jag är ledsen för igår. Men det var inte dåligt att dricka i alla fall! Nu kommer ångesten. Jag försöker distrahera mig genom att läsa om Palmemordet. Det går sådär. Önskar att jag hade nån att krama. Känner mig skör som satan. Jag hoppas
det känns bättre snart. Detta är jobbigt. Stressande. Längtar tills 17 mars, bara så att jag får klarhet och jag kan börja sörja och/eller vara lite gladare. Vill känna honom nära igen. En gång. Nä många gånger. Men en gång är bättre än ingen gång. Saknar min vän. Har skrivit ner en massa vardagsgrejer jag ville berätta för honom. Småsaker jag berättat om om vi hade pratat. Saknar hans funderingar och när han ringer för att prata om vardagen. Försöker hindra mig från att tänka på allt. 

Funderar ärligt på att gå till kyrkan. Inte så mycket för själva religionen utan för att kyrkan är en lugn plats för mig. Och man ju bli frälst har jag hört.

Jag pratade med mobila teamet förut och det var skönt trots att jag blev ledsen. Det är faktiskt skönt att nån kollar mig. Dessutom antecknar de ju allt så då har har psyk mer att gå på. Imorgon ringer sköterskan. Då får vi se hur det blir med inläggning och sådär. Kanske vågar jag. Rädd för att bli ”inlåst” liksom. Känns som jag lämnar över hela mig i händerna på nån som inte har koll (vilket jag egentligen vet att de har.) Fin grej från igår då! Min kompis har haft ett ganska dåligt förhållande under lång tid, nu verkar hennes kille förändrad. Han pratade om henne på ett så fint sätt, nåt som jag aldrig sett och hon är lycklig. Blir så glad för deras skull.

Annonser