Har haft värsta natten på länge. Jag vill bara att detta ska ta slut. Har inte drömt såhär mycket i en så lång period på säkert 4 år. Vill vara innesluten i en tyst kokong av bomull. Blir så mekanisk såhär efteråt också. Får liksom säga till hjärnan vad den ska göra hela tiden. Tappar saker och jag hänger inte riktigt med. Typ ”sträck ut handen och plocka upp påsen”. Vårdpersonal verkar ha svårt att fatta det. Hela jag påverkas av drömmarna. Hela hjärnan verkar lägga all energi på att fungera. Röra på munnen och forma orden.

Och jag vill prata med vad han nu är och vara i hans famn. I alla fall en sista gång. Well. Vi ska ses relativt snart. Ska åtminstone krama honom om jag får. Det ska bli skönt att kunna prata öga mot öga. Skulle vara döden annars. Att bara bryta utan closure. Är säker till cirka 98% att det kommer ta slut. Relationer. Är nog inte byggd för det. Var så otroligt naiv att jag skäms. Folk bara ”du kommer träffa nån, nån som förtjänar dig!” Hur vet ni det? Det finns människor som är ensamma och bittra som aldrig träffar nån och jag är dessutom allergiker så kan inte skaffa nåt husdjur. Jag läser hemska bloggar om folk som varit med om mycket mycket värre grejer än nån relation som gått åt skogen. Jag vet att jag har det bättre än miljarder andra. Jag kommer må bättre.

Advertisements