Citatet ovan är från Sex and the City. Jag veeeet, I am that kind of girl nu tydligen. Jag vet inte vad framtiden har i sin linda men jag är livrädd för att veta och livrädd av att inte veta. Rädd, ledsen och ensam. Mardrömmarna knäcker mig om de fortsätter på detta vis en månad till. Det har sänkt mig så totalt att jag på riktigt citerar SATC när min kille gjort slut!!! Det kanske är det jag ska säga när jag träffar läkare?

Ex-exet hämtar mig på…söndag tror jag. Då ska vi kolla på film i hans säng och värmas av kaminen. Han är trygg. Funderar på att fly landet med honom. Värme och miljöombyte. Har ju dessutom haft sex med honom förut så inga läskiga överraskningar. Å andra sidan funderar jag på att ha en sommar utan män.

Summer of Klara för att parafrasera George Costanza. Färdigtatuerad nu förresten. Finns inget mer jag behöver ha på min kropp. Heh. Så säger väl alla men ja. Om jag kör på Summer of Klara kan jag ju fundera över om det är viktigt för mig med egna barn också.

Han verkar så bestämd i sitt beslut. Beter sig som vanligt. Det känns lite jobbigt och lite bra. Men är han väldigt ledsen, moderately ledsen, ledsen för min skull men lättnad för sig själv, fattar han hur ledsen jag är, kommunicerar jag att jag är väldigt ledsen? Nu ikväll försökte jag vara gullig en sista gång men tji fick jag. Han pratade om att vi har typ det bästa sexet han haft och han är ju ändå över 40 men vill slänga bort det. För nån han inte ens träffat ännu. Vet inte vad som är värst, att han skulle ha träffat en soulmate nu under pausen eller att han skänker bort sin ko för nya äventyr och skiter i de magiska bönorna. Nog för att jag förstår att sex inte räcker för en varaktig relation. Alla våra konversationer är som vanligt och inget ont benämns om inte jag tar upp det. Blir orolig att han liksom…vet inte. Inte riktigt bryr sig hur det går för mig trots att jag VEEET att det inte stämmer. Men det är en känsla. Ologisk. Orättvis mot honom och min själv. Har två killar som är sjukt mycket bättre för mig (på grund av de är ganska fria scheman, kanske vill ha barn et cetera) än honom. Alltså, inte BÄTTRE än honom utan jag tänker mer, de gillar mig. De skulle vilja ha en relation med mig. Good golly. Har inte varit såhär omsvärmad på flera år och så känner jag squat(?) för dem! De är ju inte honom.

Ja, alla går igenom detta, jag vet det. Det var 10 år sen cirka som jag var kär sist. Jävla liv. Jag mådde bättre, jag åkte till Skottland själv men sen…ja. Mitt självförtroende försvann när fler vänner försvann. Får börja på nytt.

Well Summer of Klara, let us begin!

Advertisements