Hade en JÄTTEBRA dag efter uppbrottet. Vaknade bara en gång och nästan inga mardrömmar, underbart!!! Handlade behövliga saker, dessutom fixade jag att åka ut till tygladan alldeles själv. Sen ringde Johanna som fått syn på mig och skjutsade mig hem. Så himla skönt. Trodde det skulle bli en vidrig dag men det blev ju riktigt bra. Eftersom jag glömde ritalinet kändes det som att det kunde ha med att göra så utesluter jag det tillfälligt på eget bevåg, det är faan min kropp! Jag behöver ju inte lägga till ångest i min diet. Kände mig väldigt snygg dessutom, fick komplimanger från flera personer och jag messade en kille som gav mig sitt nummer för några veckor sen. Han blev glad att jag hörde av mig. Att den dagen var så himla fin trodde jag aldrig. Har försökt planera strategier att hantera uppbrottet. Jag tänkte försöka göra saker jag inte gjort på länge som jag tycker om. Att vara olyckligt kär gör  hemskt ont men efter den dagen känner jag mig inte alls så skör.

Jag har haft Ross-varning på mig själv. I vänner är Ross, efter att han och Emily gör slut, fruktansvärt gnällig. Alla blir galna på honom och sen träffar han Janice, Janice som har världens gnälligaste röst. Som alla ogillar. Och han  ältar. Till slut gör hon slut med honom på grund av det och då vaknar han upp ur gnällångorna. Liksom…skulle jag bli trött på mig själv om jag hörde detta? Skriver/ältar/gnäller/whatever ganska mycket på instagram men det är ju till vem som behagar läsa och bry sig, blir tacksam för stöd men tänker inte tjata om det aktivt till mina vänner om de inte frågar. Just nu vill jag mest ha kramar och närhet men jag ska få det imorgon. Ska sova hos min kompis. Lite lagomt hångel kanske kan vara nåt också. Kanske gråta lite.  

Luktar på örngottet jag råkade packa ner och det är mysigt och jobbigt samtidigt. Han får tillbaka det nån gång. Nån gång när vi ses. Eventuellt.

Men jag var på fest hos Helena igår och det var bara bra människor där, det kändes fint! Blir så glad av sånt. Blev väldigt full. Idag är jag lite weepy men funkar ändå. Jag märker att jag mår mycket bättre utan ritalinet. Det måste ha varit, i alla fall till viss del, den som gjort mig sådär orolig. Jag kan hantera uppbrottet lättare, jag drömmer mindre och jag minskat min behovsmedicin från 4-5 tabletter/dag till max 2. 

Några singelmän finns det inte så långt ögat kan nå. Som är normala. Inte för att jag är särskilt normal men jag är snäll och omtänksam. Jag vill bara inte känna mig så totalt ensam som jag kände mig ibland i mitt förra förhållande.

Annonser